Idag är Aron 12 veckor gammal. Tiden går fort. Det är fortfarande tre veckor kvar tills hans beräknade datum och han kämpar på som bara den. Äter som han ska, och nu har han nog fått igång magen efter bytet av modersmjölksersättning. Vi var på sjukhuset igår för ögonundersökning och vägning och blodvärde.
Blodvärdet var fint. Han hade lite lågt sist vi var där men igår var de jätte fint. Vilket betyder att han fixat det alledes själv.
Lillkillen väger 2200g, vi trodde att han skulle väga mer men det kan ju vara omställningen från att bo hemma som spökar lite också, sen mat bytet.  Dom sa iaf att vikten låg jätte bra.
Ögonundersökningen hade väl blivit lite sämre så vi ska tillbaka på måndag och se vilket håll det går åt. Hoppas att det går bra så han slipper behandling mot de också. Han har redan vart med om för mycket och han ska inte ens vara född än.

Häromdagen, i tisdags tror jag det var, lyckades Aron vända ¨på sig helt själv. Jag la honom på ryggen medan jag skulle fixa iordning mat åt honom, när jag kom tillbaka hade han lagt sig halvt på sidan, halvt på magen, och medan jag satt och tittade på honom lyckades han vända till magen. Lilla duktiga killen,

Bara någon timme efter det lyckades han få in tummen i munnen också. Han lär sig bara mer och mer. Han har börjat gråta litegrann ibland också. Inge gråtande med tårar utan bara själva lätet och ser så ledsen ut.

Han är bara vaken mer och mer för varje dag som går tycker jag, den tid på dygnet han är mest vaken är på natten. Han vill inte sova i vaggan utan sover helst på antingen mamma eller pappa. Vanligtvis på pappa. Inatt sov han på mig några timmar, tills han inte alls ville sova utan bara låg och sparkade mig i magen. Då försökte jag lägga honom i vaggan en stund men det ville han inte alls. Till slut kom pappa till räddningen och tog upp honom.

Vi var och hälsade på Madelene i onsdags också. Fick träffa "lilla" Evelyn. Hon är inte så liten längre. Hon är dubbelt så stor som Aron ungefär. Fick hålla henne en stund och hon är inte alls som Aron, Aron har inte riktigt lärt sig lyfta nacken helt och hållet själv än, han kan vända på huvet men inte hålla upp, så han tycker bättre om att bara ligga mot bröstet,medan Evelyn skulle inte alls ligga å mysa utan hon skulle utforska allting och såg ganska intresserad ut av Aron. Hon funderade väl på vad de var för något. Han däremot låg mest och sov nästan hela tiden. 

Senare ikväll ska vi till micke och elisabeth, (arons farmor och farfar) och äta lite tacos och ha de trevligt. Det är några dagar sen Elisabeth träffade Aron, så hon saknar nog honom mycket.

Jag och Freddie är jätte duktiga och går ut å går hur mycket som helst. Det är jätte skönt och man träffar mycket mer människor. Efter 11 veckor på sjukhus klarar man nästan inte av att bara sitta inne längre. Man känner sig så instängd och det känns så kvavt. Så vi är ute så mycket som möjligt. Men ibland måste man ju få sitta inne och mysa med varandra också. 
 
Vi får hoppas att Aron inte blir känslor mot mycket när han blir större, de flesta barn som tillbringat mycket tid på sjukhus som bebisar, har en förmåga att inte alls tycka om läkare och sköterskor. Så förhoppningsvis slipper vi dom för de mesta senare i livet. Just nu är vi glada när vi bara behöver träffa dom 1-2 gånger i veckan. Att vara hemma i enköping har aldrig tidigare varit så skönt. Det är precis en vecka sen vi blev utskrivna, känns nästan som en evighet. Men vi vill aldrig mer ligga inne på sjukhus. De håller nog både Aron och Freddie med om. Det är tur att Aron inte kommer komma ihåg något av detta när han växer upp.

Nej nu ska jag tappa upp ett litet bad till Aron så han blir ren och fin, även om det bara varar till nästa måltid. Men det finns ju inget bättre än att bada.

Precis efter att ha blivit av med sonden!







Favorit månen!