Work Work Work monday.

I måndags lyckades jag få till jobb igen, fast denna gång på sjukhuset. Lassarettet i enköping.
Tänkte att de ska ju inte vara nå problem, så upp kl kvart i 7, började 7.
Åkte till jobbet efter bråkat med att skrapa rutor och knappt sett nånting på hela vägen.
Inte lätt med gammal bil.

Men kom i tid, jodå det gjorde jag. In i köket direkt och började fixa i trixa med frukosten, en jobbarkompis kom och gav mig en kram och välkomnade mig tillbaka, Var ett par st som man jobbat med tidigare, frågade hur jag mådde, och hur Aron mådde. Känns bra att  de känner min mamma så de vet allting endå.

De enda som var lite halvjobbigt med att jobba på 2an var spriten, och de sterila sjukhus miljön, allt pipande och maskiner man känner igen.
Varje gång man spritade händerna kom man å tänka på när man spritade händerna innan man bytte blöja, sond matade, och höll Arons hand, då han låg i kuvösen. Sånt man inte tänkte på innan. Det var lite jobbigt och man kände hur minnerna av den där dumma kuvösen kom tillbaka.
Och pipandet av när satrations mätaren tappar kontakt, pep till hela tiden och man kan inte få ur de ur huvudet.
Tur att det är äldre människor och inte barn på 2an.

Man får försöka att tänka på allt bra alla de maskinerna har gjort, och hoppas på att det går över, för förhoppningsvis får jag jobba där ibland. Skulle behövas ibland.

Hoppas Aron inte blir rädd för sjukhus i framtiden. Vi får ta å träffa mormor när hon jobbar så kanske han inte blir lika rädd ?





26 december, happy birthday to you..

Efter att ha sovit ikapp, när man jobbat på natten var det dax att vakna, inga lugna stunder här inte.

På kvällen åkte vi till tungelsta för att hälsa på min bästaste bästa kompis Emma som fyllde hela 20 år. Efter att ha kört lite fel, och ringt om vägen ett par gånger så hittade vi rätt.
Jimmy och Carro mötte oss vid parkeringen och vi gick dit.

Pratade massor, åt smörgåstårta och pratade med folk. Efter ett tag började människor åka hem så vi satt kvar där, Emma, Jimmy, Carro, Freddie, Aron och jag. Vi pratade massor och försökte söva ner Aron lite, men vi glömde ju självklart nappen så han hade väldigt svårt att sova.

Jag, Emma och Carro dracke ett glas vin, och Freddie spelade lite guitarr hero, och myste med Ninja ( en katt).
Efter ett tag tog Carro och Jimmy över guitarr hero och spelade.

Vid 0.30 började vi åka hemåt.
Aron somnade direkt i bilen och sov för fullt hemma också.
Vi gick också och la oss direkt.





Working 9 to 5...

Juldagen jobbade jag för första gången efter Aron fötts.

Jag skulle jobba på Maja, och kom dit till halv 11 då jag skulle börja, hann skriva in mig där och stå där ett tag, lätt som en plätt, ta jackan hänga upp den ge lappen få 20kr lägga ner i kassan. Jodå lätt som en plätt.
Efter ca 30 min tror jag kom min syster och sa att de behövdes en till i garderoben på Joar, och skickade ner mig.

Okej tänkte jag, det här ska gå.
Joar, där de räknade med ca 1200-1300 pers. Jadu stressigt lagom då. Flera gånger ville man nog bara sätta sig ner och gråta. Usch va jobbiga människor kan vara ibland.
Omöjligt mycket folk inne på joar, intressant å veta hur många som faktiskt kom till joar på juldagen.

Efter ett tag gick det inte ens in fler jackor på ett par minuter, vakter fick tillkallas för att allt inte skulle ramla ihop, alla stog och trängdes för att få hänga in sin jacka, endast för att gå ut på joar. Jadu, vad männsikor gör för en kväll ute.
Jag ska nog aldrig gå ut på juldagen.

Jag förstår inte ens grejen med att gå ut på juldagen, jag förknippar inte Julen med en tid då man festar, och super skallen av sig. Nej, julen det är tid för familjen och för barn. Så varför gå ut för att supa sig full? Blir man så missnöjd med sina julklappar?
Men men, många verkar tycka att supa skallen av sig på juldagen är jätte roligt.

Iallafall, det var hur många dryga människor som helst på joar, och slängdes in flaskor i garderoben gjorde det, och vi blev anklagade för att ha sålt en jacka, jag stog personligen ansvarig för nå jackor och väskor som inte hittades för stunden. Jadu, Joar borde sätta upp en STOR FET skylt som berättar "Vi ansvarar ej för värdesaker!" Att dom inte har gjort det chockar mig, för människor verkar inte veta att Joar inte ansvarar för jackor, väskor osv.

En till sak jag funderar på, varför tar man med sig en stor väska till Joar? Alltså vissa människor har ju väskor med sig som väger säkert 5kg, varför inte bara lämna det hemma? Det man behöver på joar är: Pengar/kort, ID, och kanske en mobil om man vill ha med det. Mer behövs inte.

Jadu, det var en riktigt intressant kväll,  skulle varje kväll vara sådär skulle nog ingen vilja stå i garderoben, men vi får se om jag får fler chanser att jobba. Det skulle vara kul att kunna tjäna lite pengar själv också. Vill inte bara leva på barnbidrag, försäkringskassan och Freddie. Känns bra när jag kan hjälpa till.

Men nu börjar det kännas som sovdax, usch va trött jag är.







Christmas day...

Juldagen firades hos Arons farmor och farfar.
Vi skulle vara där vid 1 tiden, blev lite försenade då kära Freddie kämpade med slipsen. (Han var riktigt fin i skjorta och slips) Men när vi kom dit var Mickes föräldrar redan där, och det blev dax för mat nästan direkt. Var skönt att få lite mat i magen, Även detta var en riktig mysig jullunch.

Aron låg även här och sov, han var fortfarande slut från gårdagens kalabalik.
Efter att ha ätit upp och det var undanplockad var det ännu mer julklappar, dock inte lika många, tack å lov.
Här fick Aron

*Pyjamas "stålmannen" av mamma och pappa
*2 Pyjamas "I love daddy/mummy" av mamma och pappa
*Leksak av mamma och pappa
*Leksak av farmor och farfar
*napp "farfars älskling" av farfar
*fårskinn av farmor och farfar
*pengar av g-farmor och g-farfar
*presentkort av faster och farbror

Av Micke och Elisabeth fick vi en massagefotölj, sitter i den just nu, dock utan vibrationen men den är väldigt omtyckt. Tycker massa om den.

Aron blev kvar hos farmor och farfar över natten då jag skulle jobba och Freddie skulle till Linus.





Long time no see...

Ja nu var det några dagar sen jag bloggade, så det är nog dax igen.

Julhelgen börjar lida mot sitt slut å jag säger bara, Äntligen. Det har varit massor av stress och nästan inget hemma på ett par dar.
Julafton började med lite paket öppning på morgonen, Aron fick öppna lite paket, eller ja, vi fick öppna och Aron tittade på sina paket och presenterna i paketet.

*Han fick en pulka av oss, (ifall han kan sitta i februari är det bra att ha en pulka, då vi ska till Åre)
*Han fick en skallra av oss.
*Han fick skedar av sin farmor och farfar.
*Han fick en nalle av sin gudfar Johan och Emma.

* Freddie fick en ask choklad på morgonen i julklapp

Senare vid halv 11 på morgonen begav vi oss till mamma och pappa för julfrukost, mysigt mysigt.
Så där satt vi, julaftonsmorgonen och åt julfrukost, vår familj, tillsammans med min familj. Aron var också med där och satt hos moster.

*Aron fick en julklapp av morbror Kim, pepparkakskläder, ursöta.

Vid 12 var det planerat att vi skulle börja åka till min morbror och moster för julfirande. Såklart blev vi ju försenade, som alltid. Så vi åkte väl ifrån enköping vid 20 över 12 nångång tror jag.
För första gången kom vi nog först av alla, brukar alltid komma sist. Men tur nog så kom allihop väldigt jämt, alla kom samtidigt. Skilde nog bara 5minuter.

Så när vi kom var det bara lägga ut julklappar under granen, jag har aldrig sett så många julklappar under en gran förut. Men det är ju så lätt att köpa julklappar till Aron, Ellen, och Julia. Så massor paket blev det.

Vid 3 tiden visades kalle på tv så alla bänkades framför teven, även Ellen och Aron tittade på kalle, Ellen tittade ett tag iallafall, sen somnade hon.
Ganska precis när Kalle tog slut var det dax för mat, Aron somnade lagom till maten, så vi fick äta mat i lugn och ro.
Det var en perfekt julmiddag med släkten.

Efter allt var undanplockat och in i diskmaskinen blev det julklappsutdelning, Blev tyvärr ingen tomte, han hade inte tid att stanna. Men julklappar i massor blev det, Glömde räkna ihop hur många julklappar det blev, men massor med kläder.

*pyjamas av mormor och morfar
*kanin av moster
*byxor, tröja x2 av moster
*badleksaker av kusin, Per och Julia
*nycklar av Ellen
*mössa g-mormor och g-morfar
*clown leksak av mormor och morfar
*koleksak av mamma och pappa
*kläder av oss
*kläder av g-mormor och g-morfar
*docka av g-mormor och g-morfar

(och mer kläder, kommer inte på just nu vilka och vad för kläder han fick.)

Efter julklapparna så gick Sandra och Freddie ut en sväng med Aron så han skulle få sova. Han sov inte så länge, utan hade problem att sova borta, men till och från sov han iallafall.
Sen var det även dax för oss vuxna att få julklappar från julklapps lotteriet,
Det var ett spel i sig och var riktigt roligt, där snodde vi åt oss 6st kristall vinglas.
(så nu har vi vinglas tills när ni kommer nästa gång Moa och Sebbe)
Sen fick vi en nessisär, batteridriven tandborste, och shampoo för killar. Alltså fick Freddie detta.
Vi böt bort tandborsten till min mormor så vi fick 2 jul kökshanddukar istället.

Senare under kvällen blev de spel och och mys med bebisarna.

Ellen tyckte väldigt mycket om mig denna dag, hon ville vara hos mig ganska ofta och oj så tung hon är. Riktig skillnad på Ellen och Aron, fast Aron är äldre, men han ska ju som sagt vara 3mån yngre än henne.

Vi åkte hem vid halv 1 tiden på natten tror jag det var. Tanken var att vi skulle sova kvar där men eftersom Aron hade problem att sova, och vi inte ville behöva stressa så mycket så åkte vi hem, det var jobbigt att köra för jag var ganska slut, men vi körde knappt fort hem utan vi körde i takten vi orkade och hade kontroll över.


[Klicka för stor bild]
   
  
(Fler bilder på min bilddagbok.)




Merry Christmas!


Aron har världens roligaste farmor.
Åh det är så underbart att se honom så glad.
Det är svårt att tänka sig att denna glada bebis har gått igenom så mycket som han har.
Världens vackraste leende.

Blir nog inge mer bloggande förän efter jul så,
Från våran familj till er alla, God Jul Och Gott Nytt År.

Nobody Is Sad On Christmas Eve...

Nu är det snart bara 2 dagar kvar till jul.
Och alla mina julklappar är färdighandlade. ÅH VA SKÖNT. Vill inte köpa nå mer julklappar, vet inte och vill nog inte veta hur mycket av mina pengar som gått åt till julklappar. Och än är inte alla betalda, nejdå, en julklapp på faktura som inte är betald än.

Men sånt man får ta helt enkelt, skönt att man inte behöver köpa massor av julklappar till varje person i släkten, tack å lov för julklappslotteriet.

Ska bli så kul å se vad Aron får i julklapp av alla, vi vet i princip bara vad han ska få av oss, ingen aning om vad han får från mormor/farmor/moster/gammelfarmor/faster osv. Så det ska bli spännande.

Planerna för Jul är iallafall att vi åker till morbror, firar jul där,
och därefter fira jul hos Arons farmor å farfar,

dagen efter det däremot blir det att fira Arons gudmor som fyller hela 20 år.
Fullspäckad vecka nästa vecka.

Åh vad jag längtar till julafton.
Fira min första julafton med min älskade pojkvän och våran älskade son.
Ska bli så underbart.








Home Is Where The Heart Is..

Ja i helgen har vi passat lilla mysan, Arons farmor å farfars hund.
Hon går jätte bra att passa och är jätte duktig och äldre än Chiko, så hon bryr sig inte riktigt om Aron, hon vet att han finns och att han får finnas, låta, och röra sig. Hon går bara ifrån när hon tycker han är jobbig.

Aron blir däremot lite rädd om Mysan skäller när det kommer någon okänd bil o liknande.
Så det gick jätte bra att passa Mysan. 

Dock kunde vi inte sova där ute natten till lördag, Aron har gått å blivit förkyld, igen, och hans kära mamma hade ju självklart glömt att lägga i näsdropparna.

Så efter lite om och men så kom vi fram till att vi inte vågar sova kvar där ute, när Aron blir så täppt, och inte riktigt vet hur man andas ut genom munnen. Så vi fick lämna Mysan och åka hem, å komma tillbaka på morgonen.

På lördag kvällen kom Linus förbi också, var nog skönt för Freddie att få umgås med sina vänner ibland också, det behöver han.

Aron har fortfarande lite svårt att sova någon annanstanns än hemma, så jag tog med filt hemmifrån som han fick sova på, det gick lite bättre då iallafall. Första natten var han riktigt bökig, även fast vi sov precis brevid.
Det är skönt att veta att han vet var Hem är iallafall.








Happy Birthday To You...


♥♥♥

Du har alltid funnits där för mig,
Vilka misstag jag än gör, finns du där för mig.
Jag önskar att det fanns ord som kan beskriva hur mycket du betyder för mig,
men det finns inte, kommer aldrig finnas.
Jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade dig, vill inte tänka på det heller.
Hur som helst vill jag att du ska veta att jag uppskattar allt du gör för mig, för oss.
Glöm aldrig bort vad du betyder för mig.
Grattis på födelsedagen Mamma.

♥♥♥


Jag kommer alltid älska dig.





Silent Night...Holy Night...

Igår var det dags för Uppsala igen.
En ny ögonundersökning och därefter Synagis spruta.
Senare på dagen träffade vi Madelene och Evelyn.

Till ögonundersökningen kom vi försent, planerna var att jag och Freddie skulle åka tillsammans till Uppsala, för jag var rädd att jag skulle försova mig och så då tänkte jag, åker jag med honom försover jag mig ju inte.
Vi försov oss.
Aron väckte oss halv 8. Freddie började jobba 7 och vi skulle vara hos ögon halv 9.
Så vi matade Aron, klädde på honom gjorde iordning mat och begav oss.

Vi kom fram till ögonmottagningen kl 9. Men det var ingen fara. Vi fick ögondropparna och mellan droppningarna gick vi till apoteket för att hämta ut synagis sprutan. Tog ett bra tag innan de hittade sprutan för alla synagis sprutorna låg ihop till avdelningen, då de hade beställt sprutorna.
Men tillslut hittade de den och den kostade för oss ca 890kr.

Sen gick vi och fick den andra dropparna och efter en kvart fick vi komma in.
Läkaren skulle göra någon kontroll för hur Aron såg och följde med blickan och sånt där vanligt. Det gick inte ett dugg bra och det enda han lyckades följa var en handdocka formad som en katt. Den var rolig.
Det är inte så konstigt att det inte gick bra då han hade fått ögon droppar.

Ögonkontrollen gick jätte bra och hon hittade inga tecken på skelning.
Vi ska tillbaka om 3 månader och då ska vi göra kontrollen innan han får ögondroppar. Vi får se hur det går då. Men känns riktigt bra att inte behöva åka tillbaka förän om 3 månader.
Blir intressant å se hur det går då.
För det blir svårare och svårare eftersom han inte tycker om det.

Så om detta inte var jobbigt nog så gick vi till 95F där det var dags att få en spruta mot RS virus. Där fick vi höra vad den där sprutan hade kostat om man betalat hela kostnade själv. Ca 8000kr. Om man vill att sina fullgångna barn också ska få denna medicin kostar det 8000kr per spruta.

Sprutan var hemsk och jag har aldrig sett Aron så ledsen. Först gör det ju självklart ont när det sticker till i benet, och inte nog med det utan sen spänner det i muskeln när man sprutar in medicinen. Aron var helt förstörd. De hade inte hittat något som lindrade smärtan heller. Och dessa sprutor ska Aron få 1 gång i månaden. Usch. Vet inte hur många månader han ska få det heller.

När vi var där i rummet så såg jag en brochyr också, för nyföddhets fonden. På bilden är det läkaren Uwe Ewald med en liten bebis. Jag tittade på brochyren och tittade på bebisen. Och jomen visst. Vem är bebisen på bilden om inte lilla Aron. Bilden är tagen bara kanske 1-2 veckor innan vi fick åka hem.

Då var han stor men endå liten.



En Uwe Ewald och en Aron.

Läkaren på bilden är även läkaren som tog hand om min lillebror när han låg på neonatal avdelning.
Roligt roligt.

Födelsefonden är forskning för mors och barns hälsa.
"Eftersom att det dör lika många barn vid födsel som antalet människor omkommer i trafiken.
Samtidigt drabbas många kvinnor av komplikationer i samband med graviditet och förlossning.
Födelsefonden stödjer den livsviktiga forskningen kring graviditeten, förlossningen och den första tiden efter barnets födelse."


(bilder från Min, Arons, Madelenes och Evelyns dag finns på bilddagboken)






A Picture Says More Than A Thousand Words...


          




I Don't Wanna Have To Go, Where You Don't Follow...

Ibland känner man verkligen vilken tur man har, att man har en sån underbar pojkvän.
Inatt har vi spenderat hela natten till att bara prata i princip, tror vi somnade (iallafall jag somnade) vid 4 tiden. Då hade vi hunnit prata om sälen, idre, blivande resan till Åre, det förflutna, framtiden, pengar, mat, vidareutbildning, jobb, helt enkelt allt som är värt att prata om.
Man känner sig lite vuxen när man sitter å pratar om hur man ska klara ekonomin å spara pengar typ om 5-10 år.

Pratade även om lägenheten, lägenheten Freddie också tittade på. Och hus. Vi vill ha hus. Synd bara att det ska vara så otroligt dyrt med hus. Vill man ha ett fint hus kostar det iallafall mellan 1miljon, och 1½miljon. Vi får helt enkelt se hur de blir. och När det blir.

Det känns så otroligt bra att veta att man kan prata om precis allting, Hur jobbigt, fånigt och töntigt det än är. Så otroligt glad att jag har dig vid min sida.
Jag kommer alltid finnas vid din sida, nu och föralltid.♥


[Klicka för stor bild]



You're my world, my heart, my soul..

Idag när jag skulle hämta ut min nya telefon på OKq8 så ställde dom kartongen på vågen de har där. Den här kartongen vägde runt 670gram.
Ja jo, vad spelar det för roll tänker ni då,
Jo när jag såg den vikten, och lyfte upp den kartongen, så var mitt hjärta nära på att hoppa ur bröstet på mig.

Aron när han vägde som minst stog vågen på 601gram.
Och den här kartongen, som vägde mer, den vägde INGENTING, det kändes som jag bar upp en tom kartong.

Alla känslor, känslorna från sjukhuset kom upp, varje gång jag ser något som väger runt 6-700 gram så tänker jag alltid på det, så lite har han vägt, våran lilla pojke. Han vägde ingenting.

När man var där på sjukhuset var man lycklig för varje litet gram han gick upp, för varje gram han gick ner blev man livrädd, det kändes som att sålänge han kommer upp i vikt, blir han frisk, och nej så fungerar det ju självklart inte, men vikten har ju lite med allt att göra endå.

Jag tittar på en bild jag har, buspojken som håller i min tumme, lilla busunge, hela hans huvud är inte så mycket större än min tumme, [Se bild nedanför] Jag kommer nog aldrig förstå att han var så liten, att han blivit så stor, att han inte har några som helst tecken på sjukdomar/skador efter prematuriteten. Utan han är frisk. Han mår bra.
Det tog honom bara 11 veckor att andas själv, utan respirator, CPAP, Grimma och syrgas.



Jodå även en sån liten krabat kan överleva, och bli frisk.
Men din mamma, hon kommer aldrig sluta vara rädd, även om faran är över är jag livrädd att förlora dig.
Vet inte hur lång tid det kommer ta för mig att inse att du lever och inte kommer tas ifrån oss.
Jag älskar dig min lilla bus. Jag gör allt för dig.

What makes a family...

Och eftersom vi har diskuterat detta att det är min blogg och här är det menat att jag ska skriva om mina känslor så måste jag bara skriva ut mig för jag blir så irriterad på personer som helt plötsligt dyker upp och vill vara en del av ens liv, och inte frågar lite snällt utan bara antar att man ska bli så glad och lycklig,
ringer och frågar hur man mår, hur familjen mår.
Ja våran familj som utökas så mycket.

Blod gör ingen familj!

Och självklart är ju jag en sån där person som inte kan säga ifrån, vara elak, medvetet såra någon annans känslor, så jo jag sitter här som en feg liten 5 åring och låter bli att svara, är så artig som mina föräldrar lärt mig vara och ler för att inte såra känslor.

Det är skönt att min familj iallafall vet att det är falska leenden.
Förhoppningsvis fattas väl hinten snart, om inte annat har jag min kära mamma som räddar mig.

Men man dyker inte upp, oinbjuden, och tror att man ska vara familj? Det är inget man gör.




ring, ring, why don't you give me a call ?


Jag har köpt en ny telefon, eller får telefonen gratis ioförsig, har förlängt mitt abonemang å får denna telefon gratis, wonderful.
Fick hem telefonen idag, beställde den i tisdags, perfekt. I love it, roliga spel till och med. Och ja jag har redan hunnit spela spel på den, men vad gör man inte när bushjärtat inte vill att man ska sluta gunga vaggan?

Vill bara passa på att säga Grattis till min lillebror som fyller hela 12 år idag, känns som att han ska fylla 13 men han var visst inte så gammal än, men det kommer. man får ta ett år i taget, han får ju absolut inte missa någonting.









Jul, Jul, Strålande Jul...

Har i princip alla julklappar klara,
Har lite saker kvar som jag väntar på att få hem, annars är allt klart. Wippie.
Ska iof köpa en julklapp till, till Freddie från Aron, myspys.

Jag längtar så till jul. Att få fira med min 'nya' familj, Aron och Freddie. Planerna var först att vi skulle åka hem till mamma och pappa för att fira jul, men nu blev planerna istället att vi ska åka till jakobsberg för att fira hos min morbror och hans sambo å min kusin.
Så blir jul med hela släkten på mammas sida,

Dagen efter ska vi åka till Arons farmor och farfar för lite mer julfirande.
Blir nog evigheter av julklappsöppnande för oss. ojojoj. Men det blir ju så när det är så lätt och så roligt att köpa julklappar till Aron.



Jag skulle ge dig hela världen, om jag bara kunde.
Det finns ingenting jag inte gör för din skull.
Du är det vackraste som någonsin funnits, och någonsin kommer finnas.
Jag älskar dig.

     

[Klicka för stor bild]



IIH!!

Jag ska aldrig mera låna ut saker, aldrig någonsin!

Usch vad jag hatar människor som lånar saker men inte ger tillbaka, varför gör man så? Skyll er själva om ni inte köper de sakerna. Ska de vara så svårt att skilja på mitt och ditt? Trodde det var såna saker man lärde sig när man var liten. Rätt och fel?

Uppenbarligen inte.

AAHHH!!

avsky människor!!



I love your blog...



Jag har fått en blogg utmärkelse utav Emma

Regler:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3 .Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.

De som jag nominerar!

Sandra
Madelene
Emma
Moa
Melissa
Marie
Caroline



If You Open You're Eyes, You'll See That Something Is Wrong...

Igår fick jag höra något väldigt jobbigt som gjorde ont i hjärta och själ.

En vän jag träffade på neonatal avdelningen berättade om ett annat par som vi träffade där.
Vi pratade ganska mycket när vi låg inne för Arons operation, de hade åkt in till sjukhuset igen för deras bebis hade fått andningsproblem.  Så kvällen innan Arons operation satt vi i familjerummet och pratade, en sköterska bjöd på någon äppelkaka.
Var riktigt skönt att få tänka på annat än Arons operation just då.

Nu så igår fick jag höra, att deras lilla bebis fick mera problem, och inte överlevde.

Det känns jätte jobbigt att höra, det är jätte jobbigt att höra när barn går bort, vare sig man träffat dom, eller ej. Tror det här barnet var lite äldre än Aron, När man får höra sånt här, känner man vilken tur man har att ens barn lever, men det får en även att tänka på hur det faktiskt kan hända vem som helst.
Tror inte denna bebis var prematur heller, och om h*n var det så var det inte mycket tidigt.

Det krävs inget ont, det händer inte dåliga människor, utan de två människor jag har pratat med som förlorat sitt/sina barn, är människor jag inte kan hitta något ont hos, utan människor som tvärtom är väldigt trevliga människor. Så varför ska detta hända dessa trevliga människor?
Det finns ingen man önskar något sånt här, ingen förtjänar att gå igenom detta.

Önskar att sånt här slapp hända...



Don't You Understand...

Ja så helgen då, slutade som en spännande helg.

Tjejdag i fredags, Moa och Sandra följde med mig och Aron till coop då vi skulle handla till julbaket, pepparkaksdeg, lussebulls ingredienser, apelsiner, (vad det nu heter), marsipan,  sen lite mat till oss.
Sen gick vi hit, och snackade skit, tittade på gamla bilder, och hade det mysigt, Aron visade sin kärlek till moster genom att kräkas ner henne.


När Freddie kom hem åkte Moa och Sandra iväg med Sebastian och jag och Freddie myste lite, sen så spelade han sitt nya efterlängtade spel hela kvällen. Jag somnade när jag skulle natta Aron.


Yey, Alice och Kevin i final!


Igår åkte jag och Aron med mamma och Kim till västerås, de skulle köpa jacka å skor till Kim, å jag kände att vi ville följa med och titta lite.

Köpte ytterligare 1 till julklapp till Aron. Jag kom på att vi inte hade köpt nå leksaker till Aron så när vi kom hem från västeårs åkte jag och Freddie och Aron till leklust, där hittade vi två leksaker till Aron, (han fick själv vara med och välja)
Så nu är vi uppe i 800kr och 7 julklappar.

Senare på kvällen åkte vi till Arons farmor för Freddies kusiner kom från mönsterås och ville ju självklart hälsa på Aron. Så vi var där till halv 2-2 tiden och åkte hem sen.
Vi tog med oss Marcus och han sov här, Freddie och Aron somnade lika snabbt. Så jag satt vaken och väntade på att mamma skulle ringa så jag kunde berätta att Marcus sover kvar här.

Pappa ringde och hade kommit bort från mamma och Ronny och befann sig i sundbyberg.
Det hade blivit massor av missförstånd, så mamma och pappa var osams en stund.
Jag åkte till sundbyberg halv 4 för att hämta pappa. Jag har aldrig kört till min morbror och moster så jag körde vilse, för långt, hade dåligt batteri och trodde att telefonen skulle dö innan jag kom till pappa.
Men telefonen var snäll och överlevde.
För detta spektakel tjänade jag 1000kr. Min pappa ville gärna hem och ville hellre betala 1000kr till mig än en taxi.

Senare idag ska vi till min farmor och farfar och dekorera pepparkakshus. Mysmys.
Nu tror jag min kära busbebis vill ha mat, i annat fall ska jag gå å hoppa på min pojkvän, bara för att det är så kul.



Btw i fredags hittade Aron sina fötter, å dom var jätte roliga.




That's What Friends Are For...

Då har det kommit upp en ny design, som alla har sett om man är inne här.
Delvis så ville jag ha en ny för att uppdatera lite bilder, och variera lite, sen så ville jag ha bilder som förklarade lite mer i mitt liv, även om Aron tillhör den största delen av mitt liv, så finns det ju också Freddie, min syster, och vänner. Även om de inte finns lika mycket tid till vänner så finns det fortfarande lite tid.

Så nu är det delar av 'nästan' hela mitt liv.

Det är kära Moa som har hjälp mig igen, kära snälla Moa som hjälper mig. Hon är så duktig så hon.






Right Here, Right Now..




Nuvarande blogg header
Gjort av Moa.

Kommer upp en ny snart :)



People Suck!

Ibland så ser man på nyheterna om människor, helt sjuka människor som förmodligen/måste ha nån psykisk störning, som kan skada sina/andras barn. Helt oskyldiga barn. Som inte tvekar för att ta dessa barns liv.
De finns alltså såna här människor och när jag läste denna artikel så mår jag illa, hjärtat krossas och jag blir helt förstörd. Hur kan människor vara så totalt störda i huvudet att de kan göra något sånt här!?
Vad är det för fel på dom!?

Jag känner att jag måste skriva ut här i bloggen, så upprörd är jag, skulle nästan kunna gå in till Freddie, och väcka honom bara för att få diskutera detta, men det gör jag inte. Han får sova.

Men alla människor BÖR inte, FÅR INTE, ha barn.
Det är såna regler och normer på att få adoptera barn, då är de tammefan viktigt att se till att barnen kommer ha det bra, kommer till bra föräldrar. Men alla andra människor, deras barn spelar ingen roll. Det är helt sjukt!

Vissa människor borde inte få leva!

"Storbritannien rasar: Hur kunde de låta "Baby P" dö?"
känsliga läsare varnas!

Mamma är ingen ålder...

Det är inte många som har något negativt att säga till mig om "unga mammor" men...

När jag, Aron och Moa var ute och satt och pratade, kommer någon idiot och försöker smöra åt sig en cigg av Moa, hon ger honom en, och han stannar, tittar, och frågar Moa lite frågor. Tror han tyckte hon var lik någon eller nått sånt.

Sen tittar han på mig, på vagnen, på mig.

- Hur gammal är du?
- 19
- Och du har barn?
- Ja jag har barn, fick barn när jag va 18.
- Aha...
- Då har man ju inte hunnit leka av sig?
- Jo jag har hunnit leka av mig och är nöjd!


sen fortsätter han prata med Moa ett tag,

- Bor du hemma hos dina föräldrar??
- Nej jag bor tillsammans med min pojkvän.
- Aha..

Efter ett tag säger han att han står å pratar med människor han inte känner å går.

Och det roligaste av allt är att detta är en människa som ser ut att kunna sälja sin egen syster för pengar.Och han står och dömer mig för att jag har barn. Tyckte det var ganska kul faktiskt. IDIOT.




You Give Me Fever...

Har inte kunnat logga in på min blogg, därför det inte uppdaterats något. Vet inte vad det var för fel.

Igår var vi på BVC, hjärtat vägde ca 4800gram, och var 57cm lång, Huvudomfånget 39cm lång.
Han fick även första vaccinet igår, usch det var inge kul, fast det tog inte så lång tid innan han hittade dom där jätte fina mobilerna som hänger ovanför skötbordet på BVC. Tänk så mycket kul det finns på BVC.

Om 2 veckor igen ska han ÄNTLIGEN få RSmedicinen. Vi behöver "bara" betala 900kr för att vi redan bealat 900kr till Arons mediciner. Alltså, RS medicinen kostar 1800kr. Vilket förklarar varför alla barn inte får den.
Så iallafall om 2 veckor, så har vi först ögonkontroll på morgonen, sen ska vi ner till 95F där han får medicinen.

Som tur är har han klarat sin förkylning galant, han sov bort söndagen sen så mådde han bättre, han har fortfarande varit lite tröttare än vanligt men det gör inget, det är jag också. Usch tycker inte om förkylning.

PS Finns söta tomtebilderbilddagboken.

 
Min alledes egna lilla tomtenisse :)




Jag Vill Ha, En Egen Måne...



Aron tycker så mycket om sin gula måne. :)
Tack Veronika, Tomas, Patricia och Tim.



RSS 2.0