Home Is Where The Heart Is..

Ja i helgen har vi passat lilla mysan, Arons farmor å farfars hund.
Hon går jätte bra att passa och är jätte duktig och äldre än Chiko, så hon bryr sig inte riktigt om Aron, hon vet att han finns och att han får finnas, låta, och röra sig. Hon går bara ifrån när hon tycker han är jobbig.

Aron blir däremot lite rädd om Mysan skäller när det kommer någon okänd bil o liknande.
Så det gick jätte bra att passa Mysan. 

Dock kunde vi inte sova där ute natten till lördag, Aron har gått å blivit förkyld, igen, och hans kära mamma hade ju självklart glömt att lägga i näsdropparna.

Så efter lite om och men så kom vi fram till att vi inte vågar sova kvar där ute, när Aron blir så täppt, och inte riktigt vet hur man andas ut genom munnen. Så vi fick lämna Mysan och åka hem, å komma tillbaka på morgonen.

På lördag kvällen kom Linus förbi också, var nog skönt för Freddie att få umgås med sina vänner ibland också, det behöver han.

Aron har fortfarande lite svårt att sova någon annanstanns än hemma, så jag tog med filt hemmifrån som han fick sova på, det gick lite bättre då iallafall. Första natten var han riktigt bökig, även fast vi sov precis brevid.
Det är skönt att veta att han vet var Hem är iallafall.








Kommentarer
Postat av: Mamma Melissa

Så fint... att han vet vart Hem är... ja, barnen vet mer än vad vi tror... så är det... små mirakel med mirakelförmågor att överleva, förstå och acceptera... önskar er en jättegod jul! Även om vi inte får ha våra änglar att krama på så kan jag vara glad i hjärtat för er skull, att ni fick ha kvar varandra!



Har inte kommenterat på ett tag, men jag hänger med;.) Inte alltid man orkar skriva bara... har varit en tuff period, men nu är jag nog på benen i ett par dagar igen -hoppas jag ;.)

2008-12-23 @ 12:52:16
URL: http://mammamelissa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0