Lika Men Endå Som Natt Och Dag...
Jodå Stora killen kan ha storlek 3 på sina blöjor.
Storlek 3 gäller vikten 5-9kg och Aron borde väl väga ganska exakt 5 kg nu. Så det är väl bra.
Jag blir så lycklig varje gång man får köpa en storlek större av allting. Man känner verkligen att allting går bra när Bushjärtat växer och växer.
Även när det kommer till kläder så börjar storlek 50 bli väldigt trångt nu, så vi hoppas på mycket kläder i julklapp, storlek 56 eller större gärna.
Varje litet gram Aron går upp, varje liten centimeter han växer gör att lycka slår till i hjärtat.
Den där lilla knatten som vägde 601gram är som ett minne blott, jag vet att han var så liten, men det är endå så svårt att tänka. Det känns som att det var en helt annan bebis, den bebisen som vägde så lite kändes inte som vår bebis, det kändes som en bebis vi var och hälsade på och gullade med varje dag, det kändes som sjukhusets bebis.
Men lillkillen som ligger där i sängen, det är vår bebis, finns inga tvivel på saken, känns så svårt att det är samma bebis, utseendet är helt olika, han är så mycket större, så mycket mer personlighet, men endå så finns ju likheterna. Båda bebisarna har ju samma humör, samma kärlek, och samma längtan till att leva, och gosa med mamma och pappa.
När vi låg kängru med Aron och skulle lägga tillbaka honom i kuvösen började han nästan alltid skrika och blev alltid ledsen. Redan då visade han att han ville vara hos sin mamma och pappa. Det värmde hjärtat men endå skar i hjärtat då vi visste att han inte alltid kunde vara hos oss då.
Hans humör kommer säkert bli riktigt jobbigt för oss tillslut, men vi måste endå komma ihåg och tänka att det var nog hans humör som räddade hans liv, hans envishet och vilja hjälpte honom att överleva. Så hur jobbigt humör han än får, är jag tacksam för det.
Att det verkligen kan vara samma hand?
Du är så fantastisk... ja, deras gåva är nog att vi skall lära oss både ett och annat... och ja, syskon kanske kommer... är bara rädd för att det verkligen var ett missfall nu i veckan -tänk om de aldrig kommer att få bli storasystrar? Usch... som turen är så har de ju varandra. Så de är ju inte helt ensamma... åh, mina flickors händer är så små jämfört med din stora pojkes! Så fort det går för honom -men det är positivt. Han känns säkert mindre skör då.
Oj, tack för nomineringen och tack för att du berättar om oss! :.) Känns som att flickornas stannar lite längre hos oss om fler känner till deras namn, deras historia... Jodå, mamma Melissa propsade på längt och vikt (bara en sådan sak, varför skall man inte få det automatiskt?). Antonia var 29 cm lång och vägde 410, Gabrielle var 28 och vägde 420. Välbyggda småflickor, inget konstigt tvillingsyndrom där inte, jämnstora så nära det bara gick.
funderar mycket på det här med sjukvården... blev så glad när en blivande barnmorska kommenterade ett inlägg och berättade om sig själv... skulle vilja åka ut och föreläsa om hur det är att bli änglamamma. hur man kan bemöta och så vidare... alla vill väl egentligen olika, men att det finns en grundtanke som handlar om möjligheten till tid och att samla minnen... för alla inser inte det med en gång och ångrar sig och det måste vara det mest smärtsamma som kan hända -förlora sina barn och ångra det som man aldrig gjorde...
Jag ångrar att vi inte har någon riktig familjebild på oss, tidigt med flickorna. Där man ser alla våra ansikten. Det hade varit guld värt idag. Rama in hemma. Men men.
Nej, de gjorde ingenting -fick kommentaren "det kommer inte hända igen så oroa dig inte". Nej, just det... och de vill inte ens undersöka mig! Propsade på ett blodprov iaf för att se om jag har en blodproppsjukdom som tydligen kan förekomma vid moderkaksavlossning (som de misstänker hände oss, men inte vet säkert...) Flickorna obducerade sinte heller, vilket typ alla andra änglabarn blir... vet inte varför heller... skall till läkaren på onsdag och fråga massor, ex. varför de inte gjorde något för flickorna fastän jag sade till dem!
Du har så rätt -man måste lära sig! Jag försöker det med... i hopp om att kunna kräva de rätta utredningarna, men skall man behöva vara sin egen läkare?
Ja, jag tror att många skulle vilja höra men också slippa höra... men bara en till hör så betyder det i snitt att fem till har hört... människor pratar ju faktiskt med varandra.
Jo, vi gjorde avtryck, men väldigt sent... tog ett tag innan man kom på allt det där... har avtryck från båda deras högerfötter... varför inte vänster? Men det fick vi med vägningen och mätningen, så hade vi inte krävt det så hade vi inte fått fotavtrycket heller... tur att man i alla fall var så skärpt... Sjukhusfotografen tog kort på dem också, men den bilden (bara en!) är sämre än alla våra mobilbilder, tyvärr... suddig och väldigt konstig rent allmänt, men det är ju den tidigaste bilden så den är ju viktig så sett...
beundrar dig för att du orkar söka när du har Aron nu... känns som att det hade varit lätt att bara stänga av och tacka någon där uppe för att han är kvar och så är det bra med det.
Jag orkar inte alls söka så mycket som jag skulle vilja, det jaghar hittat är tack vare mamma.
Jag tror att han minns. Men han kommer inte bara att minnas det onda, han kommer att minnas er och er kärlek till honom -vad hade annars hållt honom kvar?
Nej, är inte mycket för det där med Gud och grejer, men sedan flickorna kom till oss så är det mycket änglar. Tycker om känslan att liksom ha dem omkring mig, men vem vet. Allt kanske bara tog slut pang bom för dem och att de inte alls busar runt på moln eller liknande... men jag hoppas ju.
vet du vad, i fortsättningen kan du maila mig...så slipper allt bli inför allmän beskådan...
Nu tror jag att jag skall våga mig på lite sömn, men det bli inte länge...skall vara hos en kompis senast 11... med hundar o allt.
Ja det e som min lille plutt... han väger nog oxå exakt 5 kilo nu.. blir snart större blöjor för honom med..
underbara bilder på er :)
Aa han bli bara större och större, så kul och se att allt går så bra. Kramar // Knogen
ja men precis. vart enda gram tyckte jag var helt underbart och när man fick plocka bort massa kläder som killen växt ur. och som du skriver när man får byta blöjstrl lika lycklig varje gång. nur har neo 86 och strl 5 i blöjor jämfört med ibörjan när de typ inte fanns varken kläder eller blöjor som passaade. kommerihåg dom där pytteblöjorna som fanns på sjukhuset tom dom var alldeles förstora till en början. helt fantastiskt underbart vad dom växer:D
