Your honey kisses keep me fed

Hallå hallå.
Nu var det dax för ännu en uppdatering. Just nu sitter jag här, tänkte blogga lite sen tänka jag ringa min kära man och höra vad han och Aron gör. Dom åkte till Freddies kompis Linus en stund och Emma var här och höll mig sällskap. Vi pratade lite skit och den underbara människan hjälpte mig städa så nu ser det snyggt ut här hemma igen.

Igår hade Aron barnvakt för första gången. Vi var och åt hos mamma och pappa, vi fick kött, potatis och bea sås. Super gott och skönt med riktig mat. Händer inte så ofta här längre att man får riktigt god mat, så varje chans man tar att få det, den tar man. Vid halv 7 tiden åkte vi hem igen, packade iordning Arons mediciner, kläder, blöjor osv. Så skjutsade Freddie honom till farmor och farfar medan jag gick in i duschen.

När Freddie kom hem var det bara att börja fixa iordning oss för kvällens utgång, Johanna hade inflyttningsfest så vi var hos henne ett bra tag, vi satt där och pratade, vi träffade också Madelen som bor i samma trappuppgång, det blev mycket barnpratande och förlossningspratande (inte uppskattat av övriga gäster) bara av en annan tjej som var gravid i v32 hon tyckte ju självklart allt var intressant. Väldigt ofta när man träffar människor som snart gått hela tiden blir man väldigt avundsjuk, Man har ju alltid velat ha den där stora gravidmagen, få känna att man verkligen är gravid. Men Aron ska ju få syskon nån vacker dag, så de kommer.

Iallafall så kom vi väl ut vid halv 12 tiden, gick ner på Joar, träffade många trevliga människor och hade jättetrevligt där. En helt perfekt kväll, Syster jobbade så pratade ganska mycket med henne också, och hon är alltid lika trevlig att bjussa på lite vatten när man känner att man kan behöva det. Freddie gick hem runt halv 3, jag gick ifrån joar vid 3 så var inte långt efter. Innan jag gick hem drack jag lite vatten, tittade vilka som var kvar, men var inge roligt folk kvar där.
Hemvägen var lång och smärtsam, självklart måste man ju ha skor som passar till kläderna och alltid ska dom skorna vara väldigt obekväma. Tog ett tag men kom hem tillslut iallafall.


Fick bråka på Freddie som hade somnat i soffan och fick kämpa för att väcka honom, men för en gång skull ville jag sova brevid honom hela natten, och få kramas hela natten. Aron är inte lika lätt att krama eftersom han är lite mindre. När vi vaknade imorse låg vi kvar en stund och bara kramades, Sen gick vi till soffan och kramades där en stund. Gick ut och köpte kina-mat. Supergott och perfekt dagen efter. Efter att ha myst lite till och njutit av att bara varit vi två litegrann, så började vi sakna lillkillen alledes för mycket och vi åkte till Micke och Elisabet där Filip sitter och matar en klarvaken Aron.

Man kände idag att det är inte lika "enkelt" att festa längre, det tar mer på krafterna och känner nu att jag skulle aldrig klara av att festa nu som jag en gång gjort, det är helt enkelt inte lika kul längre, en hemmakväll med Freddie och Aron är mycket mer lockande än en kväll ute på krogen. Det har inte samma glans längre. Jag har kännt mig helt slut idag och just nu är jag jätte trött, Hur jobbigt det än kan vara med Aron ibland, så är en kvälls festande nästan lika jobbigt det. Men det var skönt att komma ut, umgås med vänner, och bara vara jag och Freddie. Det är skönt att veta att vi fortfarande kan vara vi då Aron inte är med.

Åkte hem efter ett tag och Freddie ville till Linus och Emma ville komma och hälsa på så vi delade upp oss och beslutade att eftersom Linus aldrig sett Aron och Emma och jag faktiskt har myst med honom så lämnades jag än en gång utan Aron.

Det hade gått jätte bra hos farmor och farfar och han hade varit jätte snäll fick vi höra. Härligt att veta att han klarar av att vara utan oss i ett dygn, skönt att veta att det är jobbigare för oss än för honom än så länge. Han hade sovit i vagnen hela natten, (med undantag för matning såklart) Så jag är jätte stolt över honom!

Nej nu ska jag ta och ringa maken där borta och se om dom tänkte komma hem snart eller om jag ska komma dit. Jag vill mysas nu. 


A Hero Lies In You!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0