Idag har vi vart tillbaka till uppsala för uppföljning av ögonundersökningarna.
För en gångs skull var läkaren nästan i tid, bara 10 minuter sen kanske. Under tiden vi väntade på ögonundersökningen vägde vi Aron, så idag vägde lillkillen 2415g. Han blir bara större och större.

På ögonundersökningen visade det sig att Aron har stadie 3 av sjukdomen ROP. Dom tycker inte det behöver behandlas än, men denna gång sa dom inget om att det kan gå tillbaka självt, utan att vi ska förvänta sig att de kommer behöva behandlas.

Dom behandlar via laser, behöver inte skära å ingenting vad jag förstod. Allt görs via pupillen.

Jag önskar jag kunde rädda honom från allt, Jag önskar bara att han kan bli frisk och slippa alla läkarbesök, alla undersökningar, och bara få vara ifred nu.
Men det är för mycket att önska. Fler besök kommer det bli, fler undersökningar, fler allting.

På torsdag är nästa ögonundersökning så vi får se vad de säger då. Förhoppningsvis blir det bättre men jag vågar inte hoppas på det endå. Har det blivit värre på torsdag är det säkert dags för ögonoperationen på fredag. Vi får se om det blir något dop för våran del. Förhoppningsvis så kan vi gå på dopet, men blir det ögon operation i slutet av veckan kan vi inte gå på Ellens dop. Det vore synd, hon är 2 månader och jag har fortfarande inte träffat henne.
Men Aron kommer först.

Pratade med en vän från avdelningen, vars son också föddes i v25, fast 25+6 och fick veta att man inte får försäkra sitt barn förän 5½ års ålder om barnet vägde under 1300gram i födelsevikt. HELT SJUKT. Visst jag kan förstå att det finns risker med det, alla barn som föds för tidigt är inte friska, men dom kan väl åtminstonde titta på journalen och se hur tillståndet är. Bortsett från ROP finns det ingenting som tyder på att Aron är sjuk. Han ökar i vikt som han ska, han äter och har inga hjärnblödningar, och ingenting som syns. Föds ett barn i normal tid kan h*n också bli sjuk. Men dom är  mer värda för att det är mindre risk?
Helt sjukt!

Vi ska försöka vända på freddies dygn också. Så inatt så får jag och Aron sova själva så får Freddie sova i soffan för att försöka somna lättare. Förhoppningsvis går det. Och det borde bli lättare sen när han börjar jobba också för då borde ju jobbet trötta ut honom och sen att komma hem  till Aron och mig, det borde väl vem som helst somna av. Haha.

Jag har kört slut på mig på spinning idag, Elisabeth frågade om jag ville följa med och jag vill ju komma i bättre form. Min motion är obefintlig och har blivit väldigt för onyttig under tiden på sjukhus.
Spinningen var hemskt jobbig och jag trodde nästan jag skulle dö, svetten bara rann, hela jag var dränkt. Elisabeth hade förvarnat mig men aldrig trodde jag att det skulle vara så jobbigt. Men hur jobbigt det än var så var det ganska skönt endå, glömma bort alla problem, bara få ha tankarna på annat, (t ex att inte glömma bort att andas) Så på torsdag är det dags igen ( beroende på Arons ROP tillstånd )

Men påtal om min lilla prins så vill han ha mat nu. Han verkar vakna till lite så vi får se om det är dags för mat nu eller om han vill vänta en stund. I Vilket fall ska jag göra iordning mer mat så de finns till inatt. Inte vill jag stå inatt och laga mat. Usch nej.

I Would Do Anything To Take The Pain Away From You.