If I Had To Live Without You, What Kind Of Life Would That Be?

Här sitter jag nu, Aron ligger och sover. Freddie är hemma från jobbet för han mådde tydligen inte bra imorse.
Jag tittar på Operah på teve, tycker egentligen inte så mycket om Oprah men ibland har dom intressanta avsnitt. Idag var det ett litet "inslag" där en 10årig pojke hade torrdrunknat, och mamman berättade om sista dagen och sista mötet, då pojken hade avlidit.

Jag funderar ofta på hur man hanterar såna saker, jag vet bara rädslan att förlora min underbara pojke, men jag gjorde det aldrig, tack och lov. Jag funderar på hur man får kraften att orka vidare och kraften att "lämna" barnet och gå hem utan. Det känns helt omöjligt men man måste ju, man kan ju inte stanna i stunden.

Jag hoppas jag aldrig behöver gå igenom något sånt här, jag hade nog aldrig orkat vidare om Aron inte varit så stark som han var. Tack och lov för lillkillens humör och vilja att leva.

Till alla er som har förlorat barn, ni är så otroligt starka.