Every Step You Take ...
Vi börjar med Aron.
Vi har börjat komma igång att träffa sjukgymnasten regelbundet igen, med ungefär 2-3 veckors mellanrum. Hon är jätte nöjd med Aron, vi var där sist i onsdags och ska tillbaka nu på onsdag så hon kan filma hans framsteg.
Nu för tiden älskar han att stå på alla 4 och gunga, han har inte riktigt fått in balansen så han kan krypa än, men de kommer snart, han gungar näst intill hela tiden.
Han ålar sig frammåt direkt när han ser något han vill ha. Han brukar försöka krypa ibland, men de slutar med att han dyker ner i golvet.
Man kan varken ha honom i soffan, sängen eller andra höga ställen, som åldern hör till börjar han uppfatta höjdskillnader och vill gärna kolla ner, har resulterat i för många fall ner på golvet, så nu försöker vi vänja honom helt att sova i sin egen säng, även på dagarna. Det går någorlunda bra. Han sover hellre i våran säng, men varje mur man bygger runt honom klättrar han över.
Vi har inte hittat några tänder än, men vi har inte så bråttom. Dom får komma när dom vill. Han är fortfarande lika mycket pappagris, och vill helst av allt vara hos pappa, helst hela tiden.
Nu senaste veckan har han varit lite lös i magen och vi vet inte varför, men han får blåbärs pure då de ska hjälpa lite (?).
Vi har varit till öppna förskolan 2 ggr, andra gången följde Freddie med. Det märks att det är nyttigt för Aron för när han ser hur de andra barnen gör vill han gärna lära sig göra likadant. Det är jätte härligt att se hans framsteg. Och det ska bli så kul när vi får filmer från sjukgymnasten och se hur han har utvecklats, hon filmade första gången när han var ca 4månader korrigerat, då de upptäckte att han var lite senare i utvecklingen, så det är nästan 4 månader sen, å på 4 månader han har utvecklats enormt.
Nästa vecka, nästa måndag ska vi till ögonläkaren också, äntligen, och usch.
Inte varit där sen i mitten av december, fast vi skulle bara ha uppehåll i 3mån. Vet inte om de glömde bort oss, men jag fick iaf gå dit och få en tid.
Vi får se, de trodde de skulle ta ca 1.5 h. De skulle dels kolla hur allt såg ut nu efter operationen, och sen ska de väl försöka kolla hur bra han ser osv. Ska bli skönt att få höra att allting ser bra ut, men vet inte hur de ska lyckas med undersökningarna, eftersom Aron inte är så villig att vara snäll när man håller fast armar, ben och huvud. Nej usch, glad över att detta inte är lika ofta längre.
Anmäl din snygga blogg till Veckans Blogg, vinnaren belönas med en länkning!
www.arntyochmirry.se
att han är lös i magen kan vara ett tecken på att tänder är på g. neo bruakr bli väldigt lös.
ja tänderna kommer när dom kommer neo var 13-14 mån okorr när den första tanden kikade fram.
Usch den bävade ögonnundersökningen. Neo hatar dom!
Hoppas eran går så smärtfritt som de bara kan!
massa kramar till er
Hej. Mitt namn är Mie och jag hittade dig via Marie som har en liten Neo. Jag har också en Neo. Också prematur (v.29 så vi var inte lika tidiga som ni var). Det är alltid intressant att "träffa" andra som har fått prematura barn.
Måste bara säga - att som du och Marie, få ert första barn prematurt i så unga år som er och ni står fortfarande upp - stolta! DET är ta mig tusan bra jobbat! Alla mina barn är tidiga men inte så som min Neo. Allra längst har jag gått 37 veckor och då var det soffläge sedan v.16! De andra är födda i v.34, v.36 och v.29. Japp, jag har 4 barn. Är betydligt äldre än dig - vad sägs om det dubbla och lite till =))!
Nåja, nog om mig. Urgullig liten Aron ni har. Det är precis som du sägar. Det är nästan som att de små älsklingarna säger - "ingenting som kommer kan vara värre än det som varit så bring it on!".
Grattis på 20 års dagen - om det är i förskott eller efteskott vet jag inte men ändå!
//Mie
