De bästa man kan få, det har jag fått..

Igår var vi ju på hjärnröntgen, vi fick ta en liten tripp på sjukhuset eftersom vi skulle till barnröntgen. Var jätte mysigt att få strosa runt med barnvagnen. Vi kom till barnröntgen och fick vänta ett tag innan det var våran tur. Undersökningen gick bra och det fanns inga tecken på hjärnskador. Aron försökte hela tiden titta på den andra läkaren hela tiden, han var så söt så.
Som vanligt lyckades han charma bort sköterskorna, med sina fina ögon.

Mamma kom förbi vid halv 2 tiden, mitt i lucnhen, hon kom med lite ren tvätt, och lite post. Hon fick även mata Aron vid 2 tiden. Dom var så söta så.
Mitt i maten kom en journalist och fotograf från Svenska dagbladet och intervjuade om känguruvård. De ställde lite frågor om Aron, och om hans vård här. Hur vi tyckte att det funkade med kängruvård och sådant.
Dock så skrev dom lite fel i sin artikel, vi fick ha honom uppe redan första dagen, inte efter 4 dagar. Artikeln finns att läsa i SvD idag, eller på " http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1564327.svd "

Jag och mamma satt och kollade lite efter doppresenter, min söta lilla kusin Ellen ska ju döpas i början av september, så som det ser ut nu ska det inte vara några problem alls för oss att gå. Freddie somnade med Aron så vi lät dom två vara fram till kl 4 då han skulle få mat.

Vi hade läkarsamtal imorse också, vid halv 10 tiden. Då fick vi höra att vi skulle få hjärt och lungräddning för barn, låter hemskt, men något man måste kunna för att få åka hem med sitt barn. Förhoppningsvis och förmodligen så slipper vi använda oss av det, men det är ju väldigt bra att kunna. Borde läras ut på alla BB.
I helgen så kommer vi förmodligen få gå ut på promenad med Aron för första gången, Han har aldrig varit utomhus än. Så blir skönt när man får börja gå på promenad.
I nästa vecka blir det hem på permission, förhoppningsvis i början av nästa vecka :)
( Allting är ju beroende på om han håller sig frisk såklart, får han minsta förkylning får vi inte ta med honom hem. )

Så idag hade vi också HLR, för barn. Fick se när dom träna på en liten bebisdocka. Känns skönt att kunna det. Hoppas verkligen att jag aldrig slipper använda det.

Idag blir det bara jag och Aron. Freddie ska på en fest hos Linus som ska flytta till Gävle. Tog knappt en timme innan Freddie ringde upp och kollade hur det var med oss. Så gullig han är.  Men han behöver få umgås med sina vänner lite också.
Så nu är vi ensamma här, mysandes. Aron ligger och sover, har precis matat honom så nu är han helt utslagen. Han har legat utan grimman i 2½h. Han fick det kämpigt med maten, men han behövde bara rapa lite så gick det bättre.

Syresättningen går fortfarande bra och jag längtar till den dag han blir av med syrgasen helt. Det är omöjligt att veta hur lång tid det tar, men vi kommer nog få ta med syrgas hem, även om han vart utan någon dag. Det känns säkrare att ha det utifall att något skulle hända. Han sköter sig bra och kan oftast hämta sig själv men man vet aldrig. Tillochmed stora lilla Aron kan bli trött.

På söndag kanske Emelie och Sabrin kommer och hälsar på, tänk, jag har inte träffat dom på över 10 veckor. Gud det känns som en evighet skolan slutade, endå har jag inte gjort något annat än vart fast i uppsala, med några dagliga besök hemmåt.
 
Något annat jag glömt berätta är att den 1 September, börjar ny säsong av "Sjukhuset" på Tv3, och gissa vilka som ska vara med? ;)

Just nu ligger Aron och kittlas med handen. Känns så mysigt. Samtidigt ligger han och sträcker lite på benen.

Nej nu är det dags att göra något annat. Mysa lite till och bara vara.

Lite bilder:

Från när vi testade kläder för några dar sedan.

Mormor Matar :)



Man kan omöjligt hitta någon finare.

Det vackraste jag vet..

Just nu sitter jag här, precis matat klart Aron, han har dessutom nyss vart på ögon undersökning. Åh va jag hatar dom där ögonundersökningarna. Undersöker och ser om han har sjukdomen ROP, finns 5 olika stadier, Aron har stadie 2. Dom gör ingenting utan tror att det kommer gå tillbaka av sig självt,
Men under själva undersökningen så tittar dom på ögonen, spärrar upp ögonen på stackaren, och sticker med nånting, jag vet inte vad men jag klarar iallafall inte av att titta på det.

Hjärtat skrämde nästan livet ur mig idag, vid 2 tiden när jag skulle mata honom började han gå ner i satration, (syresättning i blodet) det är inget ovanligt, det brukar han göra, men bara litegrann, han gick ner till ca 35% syre en stund, (man ska ligga så nära 100% som möjligt) och började tillsist bli blek, försökte sätta honom upp, få honom att rapa, men inget av de ville han, till sist ringde vi på klockan så sköterskorna kom in. Efter ett tag började färgen komma tillbaka och han blev bättre. Var ingen fara egentligen men skrämde livet ur mig.

Ibland önskar man bara att han låg kvar i magen så han slapp allt det här, men skulle han ligga kvar där så skulle vi ju inte få de "bra" med erfarenheten. Självklart hade jag ju önskat att han legat kvar i 40 veckor. Men man får ett alledes särskillt band när man är med om någon sånt här.  Han är så underbar min lilla kille.

Idag väger han 1895gram. Imorgon över 1900 alltså. Inte långt kvar till 2kg. På sätt och vis så ser jag hur mycket han förändras, men endå blir jag så förvånad när jag ser hur stor han blivit. Första veckorna kände man inte ens när han låg på en. Men nu, blir man trött i armarna när man bär honom.

Han skriker mer och mer nu också, fick visserligen sova hela natten inatt utan att han väckte mig. (Vi får hjälp att mata honom kl 4 och kl 6 på morgonen. Vi ska inte trötta ut oss för mycket när vi är här, vi måste ha orken när vi kommer hem också.  Jag längtar så.

Imorgon går Aron in i v 35, då är det dags för ultraljud av hjärnan, Får se om dom hittar några förändringar. Sist dom tog ultraljud av hjärnan var han nog bara 1 eller 2 veckor gammal. Nu är han ju snart 10 veckor. Stora lilla killen.

Just nu är Freddie påväg hem till Enköping, vi behöver ju få hit t ex bil barnstolen som vi köpte av Linda, Ifall vi får åka hem på permission blir det ju svårt utan bilbarnstol. Freddie skulle också lämna massa saker som vi inte behöver men endå har fått hit.

Såg en fullgången bebis idag, gud vad stora dom är. Jag har ju börjat tycka Aron är jätte stor, men så får man se en fullgången och då krymper han helt plötsligt igen. Vi får se hur gammal Aron är när han ser ut som en normalstor nyfödd bebis.

Nej nu är det dags att göra något annat än sitta här å glo.


Du Är Det Finaste I Hela Världen.

Mys :)

Nu ligger vi här återigen. Jag och Aron, Freddie ligger brevid och sover, Lika bra att låta han sova, han sov inte såmycket igår natt. :)

Tänkte fortsätta med uppdatering från dom två senaste månaderna så jag kommer ifatt :)

När Aron väl blev av med droppet så blev allting mycket enklare, Jag tror det var i samma veva som han fick grimman istället för CPAPen, När grimman kom så kunde vi äntligen göra allting själva, vi behövde ingen hjälp för att ta upp och mysa med honom, utan man klarade det själv. I början så testade han bara grimman lite då och då, när det blev jobbigt kom han tillbaka till CPAPen, grimman var något Aron behövde vänja sig in i. Man måste ju vänja sig vid att få göra allt själv.

När han kom till grimman helt och hållet så fick vi flytta ifrån hotellet som vi bott på, klangsgränd 5, inte alltför bra men det dög, Vi behövde ju inte åka hem till enköping varje natt. Vi flyttade tillbaka till sjukhuset för ca 2½veckor sedan, där fick vi bo i ett rum mitt emot Arons sal, VI fick ta över Aron till vårat rum på dagarna och han fick sova i sin sal. Men Efter ett par dagar så sov han inne hos oss också.

Efter ett tag så frågade de om vi ville få testa "bärtröjor", så vi kunde gå runt med Aron och inte behövde vara så begränsade, det var jätte skönt, en av de större saker man längtar efter som man kom, Man behövde inte lämna honom hela tiden! Vi fick en cetrationsmätare, och syrgas tub så kunde vi ta med oss honom runt på avdelningen. Vid den här tiden var vi näst intill helt självständiga, personalen på sjukhuset bbehövde inte hjälpa till med speciellt mycket. Nån matning här och där, annars så var det bara vi som tog hand om Aron.
VI fick även låna en vagn så vi inte behöver ha honom i famnen när vi äter, (MYCKET svårare än det ser ut)

Vi fick återigen flytta förra söndagen, då flyttade vi in på samvården. ÄNTLIGEN. Ännu en grej man längtat efter sedan man kom hit. Ett steg närmre hem! Det kändes lite små läskigt att man inte tillhörde IVA längre, vi har ju gjort det i 8 veckor, men otroligt skönt att vi inte gör det längre.

Lilla hjärtat är nu över två månader gammal, Igår, vägde han 1800gram. Han blir mätt varje fredag och sist var han 41½cm lång. Han äter ur flaska, näst intill hela tiden. Han blir mer och mer vaken, skriker mer och mer (bara på nätterna)
Han har börjat träna bort grimman också, behöver den nte så mycket längre. Han kan behöva extra syrgas när han äter, eller bajsar då det anstänger kroppen mer.

Det senaste vi har hört om hemgång är att i slutet av denna vecka/början av nästa vecka kanske vi får åka hem på permission, beror på om han får någon förkylning eller något sådant. Men vi hoppas hoppas!
Skulle vara så underbart att bara få åka hem nu. Längtar så mycket så de finns inte!

Men nu är det någon som ligger på mig och börjar krångla för han är hungrig. Så dags att mata grodan innan han börjar skrika och väcka pappa ;)


Mammas fina skatt!


Nyare inlägg
RSS 2.0