I've Finally Had Enough ...
Rubriken är:
"Den tvååriga flickan slogs ihjäl"
"Nu står mamman inför rätta
Riley Ann Sawer blev två år gammal.
Hon slogs ihjäl av sin mamma och sin styvpappa - med bälten och slag.
-Allt gick överstyr, det var inte meningen, säger den 20-åriga mamman."
Bestäm själva om ni vill läsa resten, men jag varnar verkligen. Det är så hemskt så det finns inte. Jag klarar verkligen inte av brott mot barn, självklart är alla brott hemska, men när det kommer till barn, det är så äckligt och så vidrigt så det finns inte. Vad kan ett barn nånsin ha gjort för fel? Sagt tack för lite?!
Att gå på försvarslösa barn, man kan inte kalla sig mänsklig.
Hur kan man ens komma på tanken att slå sina barn, och om det är så, hur kan man ens komma på tanken att skaffa barn!?
" Men åklagaren menar att hon är precis lika ansvarig eftersom hon inte lyfte ett finger för att rädda sin dotter undan den grova misshandeln. Inte ens när Riley Ann, samtidigt som hon blev piskad, sa "jag älskar dig" till sin mamma slutade slagen. "
Vissa människor ska absolut inte ha barn, kärleken till ett barn bör vara villkorslös, en Människa, skulle aldrig klara av att göra såhär mot sitt egna barn, eller andra barn för den delen. Det är så vidrigt, och jag mår så illa.
Jag tänker på hur mycket jag älskar Aron, och jag skulle aldrig kunna skada honom, kan inte ens bli trött på honom. Hur kan man göra så mot sitt eget barn? Sitt eget kött och blod!?
FYFAN!!
Even The Best Fall Down Sometimes...
Tänker inte skriva så mycket om ämnet, men för tillfället bor jag och Aron hemma hos mamma och pappa.
Och nej jag och Freddie har inte gjort slut.
Känner inte för att skriva så detaljerat om ämnet, det är våran ensak och hela världen behöver inte veta.
Even The Wrong Words Seem To Rhyme...
Men jag tror hon kommer bli lite glad,
I fredags var första gången Aron sträckte ut armen för att nå sin leksak, och sen dess har det bara blivit mer och mer. Åtminstonde en av händerna, den andra har inte riktigt kommit ikapp än.
Men han börjar bli jätte duktig, han sträcker sig, tar tag, och rätt in i munnen. Allting ska ju självklart in i munnen.
Börjar ge upp lite om den där gröten, tror inte han riktigt tycker om den, får testa någon annan. Köpte majs å potatis igår, som han fick smaka idag för första gången, och OJ va de va gott. Han bara mumsar i sig, och är jätte duktig. Äter upp allt på tallriken.
Även om ersättningen fortfarande är bäst!
Han har även lärt sig att suga på tungan/överläppen. Jag vet inte riktigt hur han gör, men på något sätt lyckas han, men de har ni ju också sett, han gör ju de på filmen i tidigare inlägget, Det gör han hela tiden nu, han har upptäckt tungan och ska tugga, suga och lipa.
Ja han har mycket för sig den där, lika glad som alltid.
With Everything That I Am...
Aron har lärt sig något nytt, att suga på tungan!
Just like i thought...
När vi kom in tog de vikt å längd först, sen kom sjukgymnasten in, å hon tittade med sina leksaker hur han reagerar på huvudet, om han följer efter å sa att förra gången la de märke till nånting (?) men att det hade försvunnit, han hade lärt sig själv.
Hon tittade också hur han gör med händerna, att han tar tag i saker å liknande, och ligger sakerna brevid honom, eller på honom, så kan han ta tag i det, men han kan ju inte sträcka sig efter saker än, vilket han borde kunna vid 4 månaders korrigerad ålder, så det la hon märkte till och vi ska hjälpa honom att träna på det. Vi ska tillbaka till sjukgymnasten nästa torsdag för att få tips å råd om hur vi ska hjälpa till det med.
Hon sa aldrig vad det berodde på, men det kan ha varit för att kamerateamet var där och filmade igen. Så vi kommer vara med på tv igen, wihou.
Så vi får se vad hon säger nästa vecka. Om det är något man borde oroa sig för eller liknande.
Usch oroar sig gör man ju i vilket fall.
Har oroat mig för det ett par veckor nu, får se va de säger nästa vecka.
Allt annat var iallafall bra, de tycker han är så fin så.
Vikten går upp bra, längden likaså .
Under undersökningen var han trött å koncentrerade sig mest på mikrofonen som hängde i luften, den var massor intressant, tror sjukgymnasten blev lite störd av det. Aron är ju ganska lätt distraherad ibland.
Efter allt detta bråk var det dax för synagis sprutan, filmteamet filmade inte detta, tur det, tror ingen vill höra och se när Aron blir så förstörd som han blir. Usch, jag avskyr att tvinga ge honom sprutorna, men det är för hans eget bästa, lät som att det blir ett par sprutor till, dom trodde att de skulle verkligen bryta ut sent iår. Usch.
Det är tur att han inte kommer komma ihåg detta.
Det krossat mitt hjärta för varje spruta han får.
Tur att varje leende kan laga det igen. :)
Nothing Can heal me like you.. ♥
My Love For You Is Forever...
Såfort jag kom hem från jobbet i lördags, så hoppade jag in i duschen och sedan satte vi oss i bilen och åkte mot Västerås, vi åkte till IKEA för att köpa ny säng till Aron, och en garderob till Aron. Vi gick runt på Ikea å tittade lite.
När vi hittade sängen och garderoben upptäckte vi hur stora kartongerna var och hur svårt det skulle bli att lyckas komma hem med alla sakerna, för säterna gick inte att fälla ner i bilen. Nejnej.
När vi nådde resturangen på Ikea så var det dax för lilla Aron att äta så vi gick å satte oss å fikade lite. När Aron var färdigäten testade vi sätta honom i en barnstol (med inlägg) och det gick jätte bra. Så vi gick tillbaka till "ta själv-lagret" och hämtade en stol med inlägg.
Så vi handlade en stol
en säng
och en garderob.
Allt gick på 945kr, perfekt pris.
När vi kom hem så ringde vi först palle som skulle komma förbi en stund med Nellie, men klockan var ca 5 å Nellie somnar vid 7 så det hade bara varit att komma å vända.
Sen ringde vi till Moa som skulle komma förbi, och kom förbi.
Så Freddie satte ihop spjälsängen och jag och Moa satte ihop garderoben, blev jätte bra.
Synd bara att det är lite trångt här i lägenheten.
------
Igår kom min mormor och morfar hit en sväng, dom har ju inte sett hur vi bor än, så dom var förbi. Samtidigt hämtade de vaggan så den hamnar uppe på vinden till nästa bebis kommer. (familjevagga)
Precis när de hade åkt så ringde Freddies mamma och berättade om en lägenhet som hade visning klockan 13.00, och klockan var 12.30. Men vi tänkte att man förlorar ju ingenting på att åka å titta, så vi åkte å tittade på lägenheten. Den var jätte fin, men just nu tror inte jag vi har råd med den, Vi måste ha 65 000 å lägga ut om vi ska kunna köpa den, så de blir nog ingenting av det, vi får se, vi ska prata om det när Freddie kommer hem. 
You're My World, My Heart, My Soul.
Crash And Burn ...
Visst jag klagar inte på att andra människor festar, de får festa bäst de vill, MEN när klockan är 2-halv 3- och 3 då blir jag faktiskt väldigt irriterad när jag måste sova, och försöker sova å allt jag hör är DUNK DUNK DUNK DUNK DUNK.
Å när jag väl har somnat så får jag vakna av ett BANG! När man kollar på klockan så är den kvart i 3. Åh, va snällt, jag fick sova en halvtimme.
Somnar om efter ett tag igen, ännu mer irriterad än innan.
När jag sedan vaknar för att gå till jobbet, började kl 7 å när jag gick ner å såg portdörren, jo då är inner rutan kraschad.
Måste vart en riktigt vild kväll där nere. Härligt!
Turn Around ...
Han försöker å försöker å försöker, men kan inte riktigt vända sig om än, men dröjer nog inte länge eller vad tror ni?
Duktiga duktiga kille :)
Mamma älskar dig ♥
For All The Joy You Brought To My Life...
My World Is A Better Place Becouse Of You
Sing For Life, Sing For Joy...
Finns det någon härligare publik att sjunga för?
Åh vad underbart glad han blir när man sjunger för honom :)
(Vi får se han KANSKE somnar snart)
BUSbebis...
Han har inte sovit bra alls på hela dagen, knappt sovit nånting alls å då han har sovit har det varit i ca 30 minuter. Han brukar kunna sova uppåt 3-4 h på dagen. Sammanlaggt har han nog sovit 1½h sen han vaknade. Och jag har försökt lägga honom då jag märker att han är trött men han vägrar, å ligger bara å gnäller å skriker. Så det har varit lönlöst.
Men så iallafall skulle vi sova ute hos micke och elisabeth, för att de är på kryssning, men vid halv 10 åkte jag och Aron därifrån för att Aron skulle få sova i lugn och ro hemma.
Han somnade i bilen, sov när vi kom hem, och vaknade efter säkert en kvart.
Han är hur trött som helst, men endå hur pigg som helst, visste jag inte bättre skulle jag tro att bebis druckit kaffe.
Så nu sitter jag här å bara hoppas på att Aron ska somna snart, själv är jag trött och har ingen lust alls att sitta vaken hela natten, Men som det ser ut nu, så blir det nog så endå.
Nej nu gnäller han lite, HOPPAS han vill sova nu.
Vi får se.
From then to now...
Idag:
Vikt: 5720gram
Längd: 64cm
Ca 1 månad sen
Vikt: 5170
Längd: 57cm
Födelsen
Vikt: 718g
Längd: 32.5cm
Busbebis växer så det knakar.
Svårt å tänka att han gått upp 5 kg på 7 månader, och vuxit 32cm sen han föddes. Han är DUBBELT så lång nu som han var när han föddes. Så nu har han äntligen dubblat sin längd. Kan man bli mer stolt, på 7 månader har han dubblat längden.
Love Hurts..?
Idag blir det mer än en avskyvärd sak på bloggen.
Det finns nog ganska mycket delade meningar om det här, men enligt min åsikt så är det här verkligen hemskt. Skulle ni ta hål i öronen på er bebis?
Jag tycker att det finns ingen anledning att ta hål i öronen på en liten bebis, dom är söta precis som dom är, dessutom gör det ju väldigt ont, å varför vill man ge sitt barn smärta utan någon egentlig anledning?
Jag tycker att vaccin sprutorna och synagis sprutorna är otroligt jobbiga att se på när Aron får, han blir så ledsen och skriker, hade det inte varit för att det är för hans hälsas skull skulle jag nog inte orka med att se på. Man ser hur hans stackars ansikte går från lycklig bebis till en helt förkrossad bebis.
Så om det finns någon här som vill ta hål i sitt spädbarns öron, förklara gärna varför man vill göra det?! Och ursäkten att det är fint tycker jag inte ens gör det bättre, utan mer värre. Man borde inte tycka att sitt barn behöver hål i öronen för att bli söt. De är lika söta endå.
Det är så hemskt att se på när barnens öron blir håltagna, och barnen skriker och är ledsna.
Varnar för känsliga tittare, det är jobbigt och smärtsamt att se på.
http://www.youtube.com/watch?v=DJppxN40c1c&feature=r
http://www.youtube.com/watch?v=Rg5L3E69HIc&feature=r
http://www.youtube.com/watch?v=z5f2kEkszZI&feature=r
http://www.youtube.com/watch?v=oku0e_XKtak&NR=1
Det ena barnet i en av videorna ser ut att knappt ha kommit hem från sjukhuset efter förlossningen. Skulle ni verkligen utsätta era barn för detta? Bara för att de ska ha hål i öronen?
Ett spädbarn förstår ju knappast varför föräldrarna gör såhär mot en, så varför kan man bara inte vänta tills barnen själva vill ta hål i öronen?
Att pierca öronen på ett spädbarn gör man ju knappast för barnets skull utan är helt egoistiskt!
Living The Life...?
Är det såhär man vill att sina barn ska se ut? Skulle ni utsätta era små för detta?
How Do I, Get Through A Life Without You...
If I Had To Live Without You, What Kind Of Life Would That Be?
Här sitter jag nu, Aron ligger och sover. Freddie är hemma från jobbet för han mådde tydligen inte bra imorse.
Jag tittar på Operah på teve, tycker egentligen inte så mycket om Oprah men ibland har dom intressanta avsnitt. Idag var det ett litet "inslag" där en 10årig pojke hade torrdrunknat, och mamman berättade om sista dagen och sista mötet, då pojken hade avlidit.
Jag funderar ofta på hur man hanterar såna saker, jag vet bara rädslan att förlora min underbara pojke, men jag gjorde det aldrig, tack och lov. Jag funderar på hur man får kraften att orka vidare och kraften att "lämna" barnet och gå hem utan. Det känns helt omöjligt men man måste ju, man kan ju inte stanna i stunden.
Jag hoppas jag aldrig behöver gå igenom något sånt här, jag hade nog aldrig orkat vidare om Aron inte varit så stark som han var. Tack och lov för lillkillens humör och vilja att leva.
Till alla er som har förlorat barn, ni är så otroligt starka.
Sale...
Om det är någon som undrar hur man får in reklam på bloggen, så bli medlem på denna sidan, ni kommer till sidan genom min blogg. Där finns det olika annonsörer som man kan sätta in reklam för.
Det kostar ingenting att bli medlem och kostar inte heller nånting att ha reklamen på sin hemsida/blogg.
Så det enda som kan hända är att ni tjänar några slantar, och det vore väl inte det värsta i världen va?
Bara ett litet tips ;)
The new taste...
Vi har testat gröt idag, å mums var det. Än har han ju inte riktigt förstått det där med att man inte kan suga i sig gröten från skeden så det blev lite sura miner efter ett tag. Men det gick bra, han smakade lite och snart lär sig nog äta mer och mer.
Han börjar bli så duktig stora killen. Börjar bli riktigt tung också.
Älskar älskar älskar dig över allt annat hjärtat.
A smile from you can melt any ice...
Såhär låter det, och ser ut när Aron pratar med sin älskade leksak.
Att man kan le så underbart sött.
What A Girl Wants, What A Girl Needs...
En efterlängtad tjejkväll med Moa,
Vi hade
2st fruktsoda
4st vin
1 st S A T C box
1 st Romeo + Juliet
1 st hårfärgs medel
Kan det gå dåligt?
Nopp, alledes perfekt.
Freddie och Aron åkte till Helgo så vi fick lägenheten för oss själv, Moa kom vid halv 7-7 tiden. Så vi började kvällen med första vin flaskan, Ett riktigt gott vin och de blev massor av snack, spelandes av musik, snacka minnen, killar, snyggaste kändisarna å vänner. Skvaller skvaller skvaller.
Efter ett tag satte vi igång Romeo + Juliet, och Moa förstod självklart varför jag älskar den filmen så mycket, den är alledes alledes underbar.
Mitt under filmen beslutade vi oss att det är nog smartast att färga håret innan vi fått lite för mycket att dricka, och man kan ju inte göra annat än att instämma.
Så blev det mer vin, och mer snack.
Helt perfekt kväll, längtar redan till nästa.
Bilder finns på bilddagboken såklart, nu börjar min kära bebis ropa på mig så dax att gosa :)
Are you talking to me...?
Åh jag älskar att filma mitt lilla hjärta. Säkert roligare för er som kollar också.
For All The Times You Stood By Me...
Medan vi låg i Uppsala fanns det många att prata med där, där fanns det människor som förstod och visste vad man menade. En person som vi fick speciellt bra kontakt med var L, hennes barn föddes en månad innan Aron ungefär i samma vecka.
Känner bara att jag vill tacka för det stödet du/ni har gett oss, det har varit så skönt att ha kunnat prata med er och fortfarande kan prata med er, följa er och er lilla F, Vi har verkligen starka hjälpar, visst har vi?
Och jag måste bara säga att alla ni har gett sånt stöd, era kommentarer, och familjen och vänner. Ni är ett sånt otroligt stort stöd även om ni inte varit med om samma sak. Ni finns där och ni vill höra, ni är intresserade och ni bryr er. Det räcker så otroligt långt bara det.
God Natt, Min Skatt.
And why, you say?
Aron är inte hemma. Han sover hos sin farmor och farfar ikväll för att jag ska jobba imorgon bitti på lassarettet avd 1 som vikarie. Det är inte ofta de ringer men idag ringde de å fråga om jag kunde jobba imorgon, och eftersom vi alla vet att man inte blir rik på att skaffa barn, (inte vi iallafall) så är pengarna väl behövda så att jobba 1 eller 2 dagar i månaden säger jag verkligen inte nej till.
Visst är det jobbigt att jobba på ett sjukhus/lassarett efter vad vi gick igenom i somras, alla minnerna sköljer över en och man kan inte hindra de. Tårarna bränner i ögonlocket och minnesbilder kommer upp hela tiden. Men jag känner att det är viktigare att kunna ha lite extra pengar då jag älskar att skämma bort min kära lilla son, än att undvika sjukhus, för face it, vi slipper inte sjukhus iallafall.
Men som sagt, Aron sover inte här inatt och det är väldigt jobbigt, jag ligger å kämpar å försöker sova, har legat i sängen nu i 2h utan resultat, Freddie somnade såfort jag gav honom en napp (När Aron sover borta tycker jag det underlättar att ligga och hålla i en napp, bara för sakens skull, så Freddie testade det, och somnade som en stock. Underbara söta älskling, inte bara mig det är jobbigt för)
Men själv låg jag där i 40 min extra, och kunde verkligen inte somna.
Vanligtvis om Aron har sovit borta, så har det varit för att vi antingen skulle dricka, och alla vet att man somnar så mycket lättare med alkohol, eller så har han varit borta när jag skulle jobba på joar, och Freddie var å festade hos sin kompis. Jag var hemma runt 5 på natten så somnade direkt, och när jag vaknade så var det av att Aron kom hem kl 8.
Så detta är tekniskt sett första gången Aron är borta då jag är vid mina sinnes fulla bruk, och jag saknar honom så innerligt, Det är så tyst, hans djupa andetag hörs inte, man vet att han inte ligger i vaggan som han borde, och man vet att han kommer inte väcka mig inatt vid 4-5 och vilja ha mat.
Det som går runt i huvudet är; undra vad Aron gör, sover Aron? har Aron vaknat för mat? Somnar Aron lätt ikväll? Är Aron snäll inatt? osv osv. Tanken som inte behöver gå runt i huvudet är "Har Aron det bra?" för det vet jag att han har. Han vet precis vem sin farmor är, och sin mormor, Han är trygg där, och utifall att packade jag ner en filt som han kan ligga på, om det blir jobbigt, så han känner lukten av hemma.
Jag förstår inte de som kan lämna bort sina barn så ofta, jag tycker nästan vi lämnar bort honom för ofta, men även vi behöver få vara flickvän och pojkvän ibland, det är inte lätt att få tiden till varandra, utan den mesta tiden går till Aron, speciellt nu då han har varit lite snorig och vi har haft slut på 'renässans', saltlösning för bebisar. Han har vart grinigare och sovit svårare eftersom han vaknar oftare då. Så nu när Aron har varit borta har vi setat i soffan å bara myst och haft jätte bra. Tills vi skulle sova och kom underfull med hur jobbigt det egentligen är att vara utan Aron. Hur tomt lägenheten är utan honom.
Som tur är får jag gosa med min gullbebis så fort jag slutar jobba för lagom nog så ska Elisabeth in till stan till halv 2, och halv 2 slutar jag jobba, förhoppningsvis tidigare men de tror jag inte. Så Aron kommer komma hem samtidigt som mig och då ska vi bara gulla och kramas. Saknar saknar saknar.
som togs på mig och Aron, första bilden, tagen första gången jag höll
i dig mitt hjärta. Så liten och så lätt, jag vågade knappt andas.
Jag kommer alltid göra allt för dig, kommer aldrig svika dig.
God Natt Aron, mamma älskar dig. Vi ses imorgon. ♥
"Never Look Back", We Said ...
Jag tänker väldigt mycket på framtiden, på Arons framtid. Vi ska på 4månaders kontroll den 21 Januari och jag är orolig. Varje kontroll är jag orolig, tänk om dom hittar något avvikande, något som är fel, han kanske inte utvecklas som han ska. Jag kan inte få ur det ur huvudet hur mycket jag än försöker,
Tro inte fel nu, jag kommer ju självklart älska Aron även om dom skulle hitta något fel, men jag tycker inte han förtjänar det. Han har fått gå igenom så mycket på 7 månader och hade det jobbigt, nu borde han få njuta å få vara frisk och må bra.
Jag har pratat med Emma, Arons gudmor om detta idag, och jag grät, tårarna bara rann ner för kinderna när jag tänker på det, på allt han har fått gått igenom, och klarat av. Han är den starkaste jag vet.
Jag precis som alla andra föräldrar önskar att sina barn ska vara friska, men jag vågor nog inte tro det, förän jag vet att kommer vara helt frisk. Jag bryr mig inte vad som händer i framtiden, om Aron är frisk eller sjuk, han är mitt lilla hjärtegull och jag kommer alltid älska honom.
Han har varit sjuk, han har legat i respirator, vi har undrat om han skulle överleva, vi har sett honom rörelselös, han har opererats, han har fått mediciner, han har fått blod, han har kämpat för sitt liv, och vi har sett honom ta sig upp.
Han är 7 månader, och har varit med om allt detta, nu förtjänar han att få en lugn och vanlig uppväxt, alla barn förtjänar det.
Just nu är jag livrädd för allting, det som snurrar i mitt huvud hela tiden är "tänk om... tänk om... tänk om..." Allting kan hända, det finns så mycket saker Aron kan råka ut för som ingen kan göra något om, inte bara för att han är prematur född, utan för att han är en människa.
Många säger att förlossningen och tonåren är svårast, men just nu tycker jag den här tiden är svårast, Visserligen oroar sig nog kanske inte alla människor sig för det här, men förmodligen många prematurföräldrar.
Man vill skydda sina barn från allt ont här i världen, men man kan inte skydda dom från de otänkbara, från de "ovanliga" Det finns så mycket här i världen som man inte har någon kontroll över. Hur skyddar man sina barn mot det?
There's nothing I would'nt do ♥
I Love You, With Everything I Am...
Vem skulle nånsin tro att för 7 månader sen, kämpade du för ditt liv, att för 7månader sen,
visste vi inte ens om du skulle leva.
Börjar med att titta på de fina tavlorna på väggen och sen helst plötsligt såg han sin leksak.
Jippi. Världens roligaste leksak.
Mammas underbaring. Alltid älskad.
seven months...
Känns så konstigt att allt har gått så fort. På något sätt känns det som det var igår vi låg där inne på förlossningen, livrädda.
Men endå så känns det som han alltid har funnits hos oss.
Hittade boken jag fick av mina lärare, boken som vi skulle skriva våra känslor i, när vi var på sjukhuset. Någon dag när jag orkar ska jag skriva in lite ur den här i min blogg, så ni får veta. Men bara att läsa nån sida ur den rev upp såren i mitt hjärta. Så jag tar det när jag orkar och klarar.
Det är alltså 7 månader sen som vi satt å tittade in i kuvösen, knappt vågade röra Aron, vi var så rädda. Det är 7 månader sen Aron vägde 718gram. På 7 månader har han klarat av så mycket, mer än vad jag har klarat av under mina 19½år i livet. Han har klarat operationer, infektioner, massor med sprutor, mediciner, och han har klarat av att väga 601gram, och endå tagit sig upp. Han klarade av att väga ca 700gram, och samtidigt vara så sjuk att han inte kunde andas själv, och endå överlevt.
Våran stora kille.
Vet inte vad jag skulle göra om du ínte klarat dig.
Vågar inte ens tänka tanken...
massor med reklam.
Även om jag skriver blogg för min egen skull, och släktens skull kan det ju vara kul att tjäna lite på det också, det är ju väl kännt att man inte tjänar speciellt mycket på att bli mamma direkt efter gymnasiet. Så nu blir det såhär.
Tror inte jag kommer tjäna ett enda öre men det skadar ju inte att försöka. Behöver ju inte betala något för att ha sidorna ute så jag är nöjd.
You Can Do Anyting You Want...
Vi hittade en annons på blocket där bumbo stolen faktiskt fanns kvar, och blev undanlagd åt oss. Jippi.
Så vi åkte till Västerås för att hämta stolen.
Det känns så onödigt att köpa en helt ny stol när de endå inte slits, nog inte många barn som använder den speciellt länge, eftersom när de kan sitta så behövs den ju knappt. Så en stol för ett par månader, om ens det, för 450kr, och som Aron kanske inte ens skulle tycka om. Nej det är lite dyrt det.
Vi fick stolen i färgen lila, (spela roll att det är en såkallad "tjejfärg") Det är en utgången färg så när man ska sälja den kanske man kan få lite mer för det?
Borde inte bli svårt att sälja sen iallafall, svårt att få tag på en begagnad om man inte bor i stockholm, ringde på tre annonser där stolen var såld.
När vi kom hem så testade vi stolen lite, trodde dock inte de skulle gå så bra för Aron var lite grinig, men såfort vi satta honom i stolen blev han lugn och glad, han hittade sina fötter och försökte komma underfull med hur han skulle få tag i dom. Han har ju fortfarande inte lärt sig det.
Så stolen var en stor hit, och jag tycker också om den. Allt blir så mycket lättare,
t ex om jag ska göra mat till Aron när han är grinig kan man sätta bumbon på bordet, sätta Aron där och han blir lugn och jag kan göra maten i lugn och ro.
Plus att den är ju inte stor, eller tung så man kan ju ta med den om man åker till t ex Arons mormor eller farmor. Blir nog väldigt populär den där stolen. I Love It.
(För att ingen ska tro fel, Aron kan hålla upp huvudet, han tittar på foten
Stolen ska bara användas om barnet kan hålla upp huvudet.
Rekomenderad ålder är från ca 3mån eller när huvudet kan hållas upp själv.)
http://www.babyland.se/babysitter-bumbo-aqua_x_SB5.aspx
New Years Eve.
Så hur firade vi årsskiftet då?
Jo som sagt så åkte vi ut till Micke och Elisabeth vid 2 tiden,
När vi kom stog alla och väntade på oss, Micke, Elisabeth, Fanny, Filip, Mamma, Pappa, Kim, och Marcus, ja å självklart Chiko å Mysan också.
Det var dax för en härlig promenad. Eftersom jag inte riktigt var klädd för promenad, (då jag trodde de andra redan hade gått på sin promenad) Fick jag låna lite kläder och sen gick vi ut. Tror vi var ute i 1½h. Blev ju litet stopp för glögg och pepparkaka vid en grillplats.
Aron började bli hungrig efter ett tag å då var det dax att gå hem. Mamma gjorde iordning förräten, skagentoast. Så det blev ätandes av förätt medan jag och Freddie fick turas om lite att försöka få Aron att somna en stund.
Gick efter ett tag å då sov han ganska länge.
Varmrätten bestod av potatisgratäng och kött ( kommer inte ihåg vad köttet heter bara för det) Men gott var det iallafall. Blev massa prat lite dricka och ännu mera prat.
Senare på kvällen blev det också marängsvisch som efterrätt. MUMS.
Aron var med lite till och från, han sov, å va vaken, sov å va vaken, lite som han ville. Men vid 12slaget sov han, finns väl inget bättre sätt att fira in det nya året än att sova?
Vi firade med lite mousserande vin, skålade och tittade på lite fyverkerier, efter ett tag gick jag in till Mamma och Elisabeth, de fick ta hand om hundarna och om Aron hade vaknat av hundarna hade de fått lite svårt. Så jag gick in.
Vid 1 tiden beslutade jag och Freddie oss för att gå hem, vi ville inte sova kvar där utan ville börja året i vår egen säng, så vi packade ner Aron i vagnen, Freddie fick en söt liten väst, och sen gick vi. Tog en bakväg då vi inte ville gå på stora vägen hem. På hemvägen gick vi in på statoil, åt lite, och hälsade Gott Nytt År till stackarn som jobbade.
Sen blev det hem till sängen, var väl hemma vid halv 3 tiden så var sovdax direkt.
Detta var alltså vårat Nyår, helt underbart att bara kunna dricka nån cider, fira lite, och sen gå hem.
Och Aron var ju absolut sötast på nyår!
..And A Happy New Year..
Gott Nytt År Önskar Fam Lönnholm-Olsson.
