Igår fick jag höra något väldigt jobbigt som gjorde ont i hjärta och själ.

En vän jag träffade på neonatal avdelningen berättade om ett annat par som vi träffade där.
Vi pratade ganska mycket när vi låg inne för Arons operation, de hade åkt in till sjukhuset igen för deras bebis hade fått andningsproblem.  Så kvällen innan Arons operation satt vi i familjerummet och pratade, en sköterska bjöd på någon äppelkaka.
Var riktigt skönt att få tänka på annat än Arons operation just då.

Nu så igår fick jag höra, att deras lilla bebis fick mera problem, och inte överlevde.

Det känns jätte jobbigt att höra, det är jätte jobbigt att höra när barn går bort, vare sig man träffat dom, eller ej. Tror det här barnet var lite äldre än Aron, När man får höra sånt här, känner man vilken tur man har att ens barn lever, men det får en även att tänka på hur det faktiskt kan hända vem som helst.
Tror inte denna bebis var prematur heller, och om h*n var det så var det inte mycket tidigt.

Det krävs inget ont, det händer inte dåliga människor, utan de två människor jag har pratat med som förlorat sitt/sina barn, är människor jag inte kan hitta något ont hos, utan människor som tvärtom är väldigt trevliga människor. Så varför ska detta hända dessa trevliga människor?
Det finns ingen man önskar något sånt här, ingen förtjänar att gå igenom detta.

Önskar att sånt här slapp hända...