Nu har lilla bus Aron fått en dagisplats. Den 2 februari börjar han på dagis.
Nu börjar man verkligen inse att han inte är min lilla plutt bebis längre, eller ja han kommer ju alltid vara min lilla bebis, men jag får sån ångest över att han ska börja dagis, han är ju fortfarande så liten. Hade jag kunnat hade han fått varit hemma tills han var närmare 2-2½ år, men det går ju inte.

Samtidigt tror jag dagis kommer vara väldigt bra för honom, han är en väldigt social bebis och älskar att titta på när barn leker, men det känns lite som att man lämnar över barnuppfostran till någon annan, men i början tills jag får ett jobb kommer han ju inte gå på dagis hela dagar, mina veckor åtminstonde. Freddie har ju tyvärr inget val å då kommer han nog få vara på dagis längre.

Det blir nog bra, tänkte försöka ta mig dit någonting i veckan med Aron och kolla in lite på dagiset, se hur det ser ut där inne, träffa personalen och lite sådär. Papprerna ska vara inlämnade slutet av nästa vecka om jag inte minns helt fel.

Åh min fina pojke börjar bli så stor.

När vi var i Uppsala i onsdags var det en annan pojke där som också väntade på att få vaccin sprutan, pojken kan ha varit runt 9-10 månader, men han hade fortfarande kvar det där bebisutseendet, vilket Aron inte har. Jag ser honom för ofta för att egentligen märka när skillnaderna sker, men nångång då o då så tittar jag på honom och upptäcker att det inte alls är min lilla bebis längre, utan att han har blivit ett barn. En stor pojke.

Min lilla fågelunge har blivit stor :)

Sprutan Aron tog i onsdags har han inte märkt av alls förresten, han fick ingen feber, inge sjuk alls, inte ens gnällig ! Dåligt immunförsvar? Nej inte här iallafall !
Får väl se om han märker av andra sprutan !


Du kommer alltid vara min lilla fågelunge, hur stor du än blir :)

Den här förbannade svininfluensan, jag blir galen, man vänder ut å in på allting men man kan endå inte komma på vad man tycker, vad man tror.
I början sa jag hela tiden att jag inte tänker vaccinera mig, för jag litar inte på vaccinet, det gör jag fortfarande inte, jag blir galen av allt tjat om denna influensa och detta vaccin. Men samtidigt tänkte jag inte så mycket på det innan, för jag behövde ju inte tänka på Aron, för han fick ju inte vaccineras.

Men så helst plötsligt beslutade dom att barn från 6 mån skulle vaccineras och jag vände knut på mig själv för att komma på hur jag skulle göra, frågade min mor och tillslut ringde jag uppsala. När beslutet gick igenom ringde Lisa från uppsala och berättade att Aron skulle vaccineras, att vi fick komma dit och vaccinera honom om kön var för lång här i Enköping.

Så igår (tisdag) ringde hon igen och berättade att de skulle vaccinera idag (onsdag) och att vi var välkomna mellan 13-16 för att Aron skulle få första sprutan, så dit åkte vi och nu har han fått första sprutan, så ska vi ta nästa efter 3 veckor, vi skulle eventuellt försöka få den här, men fanns det inte tillräckligt vaccin kunde vi få det i uppsala igen.

Så nu ligger jag här i sängen o hoppas så innerligt att han inte ska bli alltför sjuk, man har ju läst lite skräckhistorier om vaccinet, men samtidigt skulle jag aldrig förlåta mig själv om Aron fick svininfluensan,(för vem vet hur det skulle gå?) och jag valde bort vaccinet.

Än så länge har jag inte märkt av någonting, och han fick sprutan strax efter kl 13.00 idag, men vi får se hur det är imorgon, om han har blivit dålig med feber o ont, hoppas inte. Stackars min lilla busunge!

Så nu ska jag försöka pricka in så jag själv kan få det här vaccinet också, för jag anser att om jag låter Aron få ett vaccin, då ska jag banne mig också ha det, annars känns det som väldigt mycket dubbelmoral !
Mor sa att de skulle få in vaccin imorgon, så jag får väl försöka ta mig ner dit imorgon, dock känns det som jag har 100 saker jag ska göra bara imorgon.

Sådär ja, nu ska jag uppdatera om situationen runt omkring.

Jag och Freddie bor fortfarande tillsammans då ingen av oss har hittat en lägenhet än, eller ja Freddie flyttar förhoppningsvis den 1 dec, vi får se.
Det går väl lite som de går,  det är nog aldrig enkelt att bo tillsammans i flera veckor efter att den ena har gjort slut, och vi är uppe i ca 8 veckor nu så de är ju ganska jätte jobbigt för bägge två faktiskt.

Jag har också lyckats hitta en lägenhet förresten, jag ska kolla på den imorgon och jag hoppas verkligen på det bästa. Är egentligen ett område jag inte vill bo i, men just nu tar jag vad som helst, måste bara fixa ett ordentligt jobb så kan jag flytta sen.

Jag har fått jobbat ganska mycket senaste veckorna, eller ja egentligen bara 4 dagar förra månaden och 4 dagar den här månaden, hittils, men det är mycket för mig, det är pengar jag behöver. Vintern är min bästa ekonomiska årstid. Alla blir sjuka och jag får jobba. I Love It!
Det är då på lassarettet jag fått jobba.

Jag ska även ringa till dagis här i enk och försöka se om jag kan få vikarietjänst på något dagis, det är en fot in iallafall.

Och det glömde jag berätta i de tidigare inlägget, på fredag ska vi på möte på dagiset vi vill sätta in Aron på. Håller tummarna på att han får börja dagis i Januari. Det skulle nog vara bra för honom, att träffa massa barn.

Ja då ska vi se, är det något mer värt att berättas?

Ja jag kan ju alltid berätta för de som vill veta, jag hatar svininfluensan och dess vaccin! blääää!

Ojoj nu har det inte blivit nånting alls på ett bra tag.
Fick tillochmed en begäran av anonym att jag skulle uppdatera.
Ja det kanske är dags nu eller vad säger ni?

Hur går allt, jodå. Det går väl relativt bra.
Aron mår bra, han är lika glad och busig som vanligt. Lite grinigare ibland men med tanke på situationen vi lever i är det inte så konstigt.

Och jag såg nu att jag har inte ens uppdaterat från senaste kontrollen.
Vi fick ju komma tillbaka på kontroll efter 1½ månad, och jodå det gick hur bra som helst!
Blev så stolt över min lilla prins.

Han hade ju som sagt gått upp väldigt snålt i vikt, knappt 1 kg på ett halvår.
Vi böt därför ut maten, hemlagad mat till dyra eländiga burkmaten, bort med vällingen, bara välling till natten. Gröt och smörgås varje morgon, inge snålande här inte.

Å hur blev resultatet? Ungefär 700gram på 1½ månad!!!!

Sköterskan såg till och med att han hade gått upp i vikt bara när jag tog av honom byxorna. Och jag hade hoppats på att han skulle gå upp 2-300 gram. Det räknade jag med. Jag fick en sån chock när vågen visade 8200 gram!! OJoj min duktiga duktiga pojke!


Ser ni den stora skillnaden i sista kurvan där?

Duktiga duktiga pojke.

Han håller även på att lära sig gå.
Han kan ta 5-6 steg själv ibland, men oftast har han så bråttom att han försöker nästan springa fram, vilket resulterar i att han flyger på personerna han går till. och man ser verkligen lyckan i hans ögon när han går sina steg. Han längtar nog verkligen på att kunna gå ordentligt.

Pratet har inte kommit än.
Det är fortfarande lite "dadadada" "nananan". Ibland säger han "nana" och jag vet inte om han försöker säga "mamma" då eller inte. Jag har inte kommit på det för de kommer lite spontant då och då.

I hörsel och tal är han "lite efter" och och det är där han är mest efter i utvecklingen, annars har han kommit ikapp nästan allt till sin korrigerade ålder.
Han är fortfarande ostabil i kroppen, men inte så mycket och ingenting som hindrar honom. Han lär sig nya saker och lär sig hantera fast han är ostabil.

Sjukgymnasten tycker inte att det är någonting vi behöver jobba med just nu utan att vi ska vänta och se hur det blir det med.

Annars går sjukgymnastiken jätte bra och vi ska tillbaka dit om ca 3 månader då hon anser att det finns ingenting att arbeta med just nu utan Aron lär sig som han ska. Han är så duktig.


Jag kommer uppdatera senare om situationen här hemma, men just nu så har Aron vaknat och jag får äntligen busa!





Min lilla bebis har blivit ett barn!
1 okt 2009 är bilden tagen!