Och eftersom vi har diskuterat detta att det är min blogg och här är det menat att jag ska skriva om mina känslor så måste jag bara skriva ut mig för jag blir så irriterad på personer som helt plötsligt dyker upp och vill vara en del av ens liv, och inte frågar lite snällt utan bara antar att man ska bli så glad och lycklig,
ringer och frågar hur man mår, hur familjen mår.
Ja våran familj som utökas så mycket.

Blod gör ingen familj!

Och självklart är ju jag en sån där person som inte kan säga ifrån, vara elak, medvetet såra någon annans känslor, så jo jag sitter här som en feg liten 5 åring och låter bli att svara, är så artig som mina föräldrar lärt mig vara och ler för att inte såra känslor.

Det är skönt att min familj iallafall vet att det är falska leenden.
Förhoppningsvis fattas väl hinten snart, om inte annat har jag min kära mamma som räddar mig.

Men man dyker inte upp, oinbjuden, och tror att man ska vara familj? Det är inget man gör.