Jag har upptäckt att jag inte riktigt beskriver mina känslor här, det har väl med min mur att göra. Min oförmåga att öppna mig. Men jag vill också kunna berätta hur jag känner, det är väl det som var meningen med den här bloggen? Få ut mina känslor.
Jag kan skriva så mycket på familjeliv, där kan jag skriva mina känslor, så varför inte här? Jag skrev ett foruminlägg på FL igår, och för att visa hela världen (alla bloggläsare) att jag också är mänsklig, kopierar jag in det här.

"Jag vill bara gråta...

Ibland känner jag bara lusten att gråta, att få ut alla känslor som är så djupt inborrade i mitt hjärta.

Alla rädslor, all tacksamhet, orohet, tvivel, skuld och kärlek.
Jag vill få ut allt, men jag kan inte, det går inte. Jag vill så gärna gråta, men det går inte. Tårarna töms inte, Mitt hjärta bygger bara upp nya känslor, nya tårar.
Det känns som jag har ett helt hav av tårar i hjärtat som inte kommer ut.

När jag sitter här, mitt i natten, med känslorna spökande i mitt hjärta, känner jag lusten att gråta ökar, men tårarna minskar.

Jag kan gråta när jag läser om änglaföräldrar, men inte åt mina egna känslor. Jag var ju så nära på att bli en änglaförälder. Är rädslan inte över, är jag fortfarande rädd över att bli det?

Känslorna styr mig och jag vet inte vad jag kan göra åt dom.

Finns ingen egentlig mening med detta inlägg. Var bara tvungen att skriva av mig. "

Trodde aldrig jag frivilligt skulle vilja gråta, men igår, inatt, då ville jag gråta. Och efter ett fånigt bråk mellan mig och Freddie om vem av oss som var tröttast så grät jag, det började med att jag grät av trötthet och av tjaffset, men slutade med att jag grät över allt. Alla mina rädslor, alla känslor som fanns när Aron låg på sjukhus. Då jag inte ville gråta, då jag skulle vara stark. Men man kan inte alltid vara stark. Ibland behöver man få gråta också. Få ut alla känslor som finns där. Det fick jag göra inatt. Jag fick gråta, och när jag kände att jag behövde Freddie, gick jag in och la mig. Så där låg vi, jag snörvlande av tårar, Freddie mumlande i sömnen, och Aron som blev lite irriterad och gosade ihop sig hos pappa.
Just en snygg familj...?


Men den enda familj jag vill ha!