Jag myste med Aron hela fredagsmorgonen, mellanåt som jag packade ihop hans saker och mina egna saker.
Hade världens ångest för att lämna honom, när vi vaknade vid 5 tiden så var han snorig men senare under dagen var det bra, så jag bestämde mig för att jag inte kunde backa ur då.

Mamma skulle hämta oss, men hon tog Aron och jag gick med vagnen så jag kunde gå in på apoteket, ville inte gå med Aron där när han redan var förkyld.
Hämtade ut hans vitaminer och hoppas på att hans immunförsvar jobbar upp sig.

När jag kom hem till mamma pratade jag lite där, hoppade in i duschen, gjorde iordning mig, myste med Aron och sa hejdå. Sen skjutsade mamma mig till tåget.

Det gick jätte bra att vara hos mormor fastän hunden inte tycker om honom.
Han hade inte behövt mer saltlösning till näsan utan det var bra efter saltlösningen på morgonen.

Lördag morgon hade han varit lite snorig igen men det hade gått bort med saltlösning innan frukosten.

Sen fick han ju åka med farmor och farfar dit, och fick spendera kvällen/natten där.
Även det hade gått jätte bra då han är en så snäll bebis och sover så fint om nätterna.

Han kom tillbaka till oss här på morgonen vid 11 tiden.

Stor saknad av både mamma och pappa. Gosunge.

Nu är han helt slut av hela helgen borta. Man kan nästan tro att han inte slappnar av förän han kommer hem. Våran underbara trötta och helt slut kille.


Det gör ont att vara ifrån så länge!