...For times when my life feels so low


Igår var vi och lekte med Madelene och Evelyn. Hon blir så stor och duktig den flickan. Åh va jag längtar tills Aron börjar leka med leksaker, prata och trivas med att sitta för sig själv. Just nu är han så mammig och pappig att han vill bli buren hela tiden. Det är visserligen jätte mysigt men man vill ju gärna kunna plocka undan efter sig och göra lite enkla saker som går snabbt utan att han ska bli ledsen.
Iallafall så gick jag, Aron, Evelyn och Madelene på en promenad runt i stan lite, sen gick vi till coop för Madelene behövde handla lite.
Efteråt gick vi upp till madelene en stund, mata/amma, blöjbyten och lite myspys. Evelyn tyckte Aron var jätte intressant och tittade på honom som om han vore hennes leksak. Lite blyg blev hon också då och då. Efter ha uträtt de större behoven gick vi hem till oss, Madelene hade ju inte sett vår lägenhet än så hon fick komma upp en stund.

Efter Madelene och Evelyn gick så gjorde jag iordning mat samtidigt som Sjukhuset gick på tv, ÄNTLIGEN skulle ju vi vara med på sjukhuset. Kändes hur skumt som helst att se sig själv på tv. Man kände sig inte ett dugg fräsch och upptäckte återigen hur svårt det var att prata med bricanylen. 

Idag så har vi åkt till mamma och pappa, hade nått i bilen som pappa ville ha så det blev bil, var där en stund, följde med mamma och handlade lite på coop.
Sen så har vi återigen träffat Madelene och Evelyn. Vi gjorde inte så mycket, pratade mest och myste med Aron å Evelyn. För att göra lite reklam om Madelenes blogg också läs och beundra.

Idag var vi också med på sjukhuset, jag trodde inte att vi skulle vara det men de visade sig att där var vi igen, det står dock inget om det på internet. Dom som missade och vill se kan titta på det här:
http://www.tv3.se/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=1651&Itemid=1713

På torsdag ska vi till uppsala igen, dags för ny ögonundersökning. De har gått så bra sista tiden så det känns jätte bra, hoppas det fortsätter gå bra. Efter det så ska vi förmodligen träffa Luyinga, en annan prematurmamma som vi träffade på sjukhuset, hennes son, Felix föddes precis som Aron väldigt mycket förtidigt. Inte setts sen Felix blev fullgången så de ska bli trevligt att träffas igen.

Imorgon tänkte jag gå ner till BVC och väga Aron. Vill så gärna veta vad han väger. Skriver sen efter ögonundersökningen så får vi se hur den går.