But In My World... There Is Only You...

Den 18 September.
Den dagen vi längtade efter i flera månader. Den beräknade dagen. Beräknade födelsedagen. Den dagen våran vackra Aron EGENTLIGEN skulle komma. Men istället för den 18 september prickade vi in den 6 Juni istället. 3½ månad. Det är 3½ månad sen våran vackra pojke kom. Känns som han alltid funnits där, men endå så känns det som han precis kommit. Han börjar ju bli "bebisstorlek" nu ju. 3050 gram väger han idag. Han väger nu mer än vad jag gjorde när jag föddes. Han börjar bli en stor pojke.

Så på denna stora viktiga dag åkte vi till sjukhuset, koll av ögonen. Vad visar det sig då, jo att det vänstra ögat behöver operation. Först pratade de om att operationen skulle ta plats idag, men eftersom narkosläkaren hörde ett blåsljud i hjärtat ville hon vänta och höra med en hjärtläkare för att se att inget skulle vara i vägen för narkosen.
Så det kom en hjärtläkare och lyssnade och tittade på hjärtat med ultraljud. Det var inga problem med hjärtat, ingenting dom var bekymrade för. Dock så såg hon ett blodkärl hon var lite fundersam på, så hon skulle diskutera med sina kollegor men det var inget att vara orolig för.

Så vi har setat här på sjukhuset hela dagen, när vi fick höra att det kanske skulle bli en operation idag så fick inte Aron äta någonting, så från kl 10 till kl 17 fastade han. Den stackars lilla pojken sög så mycket på nappen och hoppades väl på att få ut någon mat därifrån. När han äntligen fick mat igen åt han så snabbt att han kräktes. Vi har gått lite fram och tillbaka här på sjukhuset, rastlösa och uttråkade. Inte kan Freddie vara här heller, han är sjuk, förkyld och feber så vi ska vara här ensamma fram till lördag. Då får vi åka hem, OM allt går som det ska. dvs att han kommer igång med mat, bajsa, vakna och alla viktiga saker. Men förhoppningsvis får vi åka hem på lördag. Förhoppningsvis är Freddie bättre då så han kan hämta oss, vi fick skjuts hit av Arons mormor så vi har ingen bil här.

Just nu ligger Aron helt utslagen i sängen, han har haft en jobbig dag idag. Förhoppningsvis sover han tills han vill ha mat igen. Han får äta så mycket han kan för efter 04.00 så får han ingen mer mat. Då blir det fasta igen. Vi är troligen först ut på operation så det blir väl vid 8.00 taget där nånstanns.

Usch å fy, hur ska man fördriva tiden här då?
Tur att man var lite förberädd på att ögonen skulle bli värre, annars vet jag inte vad jag skulle göra. Bli galen eller något. Allt jag vill är att imorgon ska vara över så vi får åka hem.  Tänk egentligen så stark en liten Aron kan vara. Medan hans mamma och pappa är sjuka är han helt frisk. Inga tecken på förkylning eller något liknande. Stora fina underbara pojke.
Nu ska jag försöka fördriva tiden med att titta på tv och vila.


Kommentarer
Postat av: Sandra

jag hållar alla tummar och tår hjärtat! Hälsa Aron att om han inte kommer hem på lördag får han inga julklappar av mig! så det så! pussa lite på honom från moster också! Jag älskar er!

2008-09-18 @ 22:46:30
URL: http://sockret.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0