There's A Truth In Your Eyes, Saying You Never Leave Me.

Det har gått över 10 månader sen, för 10 månader sen låg Aron och kämpade för sitt liv, vi visste inte om vi någonsin skulle få ta med oss honom hem,  om vi någonsin skulle bli den lyckliga familjen vi drömt om.
Det är 10 månader sen vi satt där, inne i sal 2, tillsammans med alla andra förtvivlade föräldrar som inte visste ut eller in.
För 10 månader sen drömde vi inte ens om Arons första månadsdag. Det vågade vi inte. De sägs att det tar en mor 3 sekunder för att fästa sig vid sitt barn, allt som krävs är 3 sekunder.
Jag tror nog inte jag vågade fästa mig vid Aron, jag vågade inte älska honom, förän han var runt 6 veckor gammal, och man började att smått se frammåt, kanske 2 dagar i förväg iallafall.

Jag vet att det låter hemskt, att inte våga älska sitt barn, det låter hemskt, och det känns hemskt, såklart älskar man sitt barn från första stund, men man vågar inte erkänna det för sig själv, jag vet helt ärligt inte om jag skulle orka leva om vi förlorade Aron, därför vågade jag inte älska honom, därför vågade jag inte känna att det var min son som låg där, med slangar överallt, med pipande apparater, och så liten att hans inte ens borde ha existerat.

Det är 10 månader sen, men det känns som igår, jag känner smärtan lika mycket nu som jag gjorde då, jag gråter mera nu, jag gråter varje gång jag tänker på hur det var, jag grät inte då, jag vågade inte, jag var tvungen att vara stark, stark för Aron, stark för Freddie. Jag tror dom båda två var starkare än mig, man känner att man måste vara stark för sitt barn, men han var starkast.

Det är omöjligt för honom att komma ihåg nånting, eller hur?
För mig känns det inte omöjligt.

Aron är den gladaste bebis jag någonsin träffat, många håller med, Aron är en väldigt glad bebis, han gråter aldrig, han skriker aldrig, ( om han inte gör illa sig ) och han gnäller när han är hungrig, han har aldrig varit en bebis som skriker.
Och det känns för mig som att han är så glad för att han lever, det känns ibland som att han vet precis vad som hände, att han vet precis vad som kunde hända, och att han är lycklig att han lever.

Jag vet att det är jätte fånigt, men det känns som att hans ögon berättar det för mig, när han ligger och tittar på mig. Det känns som att hans ögon säger
"Det är bra nu Mamma, jag överlevde, du behöver inte vara rädd längre."
Jag gråter varje gång han och jag ligger i sängen och bara tittar på varandra.

Han  har alltid så mycket för sig, vill aldrig ligga stilla, utan det ska hända saker hela tiden, men ibland ligger han brevid mig i sängen, och förklarar med sina ögon att allting är bra. Allting kommer bli bra.
Han är verkligen min hjälte.

Jag vet inte vad jag gjort här i livet, men det måste varit riktigt bra för att förtjäna en sån underbar son.
Jag vet att Freddie känner samma sak. Inte ens han kan sitta och titta på Aron när han är så glad utan att bli tårögd.

Aron är snart 1 år.
tidigare har det endå kännt lite fånigt det här med födelsedagar, varför ska man fira att man blir äldre, Aron har lärt mig att det är värt att fira att man fyller år, att man överlevt ännu ett år.
Att Aron överlevt sitt första år i livet. Det är värt att fira.
Det går inte beskriva lyckan över att hans födelsedag.

Människor frågar "kan han sitta?" "har han sagt något än?"
Jag svarar, han har överlevt. Det räcker.

För det är det enda som för mig spelar någon roll. Han lär sig sitta i sin egen takt, det gör mig ingenting om han säger mamma första gången när han är 7år. Bara han blir 7 år räcker för mig.
Hans liv, hans livslust. Det är allt jag behöver.


Jag kommer aldrig kunna visa dig hur tacksam jag är över att du lever.
You're Truly My Once In A Lifetime.


Kommentarer
Postat av: Anna

Shit, jag blev alldeles tårögd av att läsa det där! På vippen att tårarna börjar rinna nu. Är så otroligt glad för din skull, för eran skull. Aron verkar vara en riktig kämpe! :*

2009-04-10 @ 13:19:56
URL: http://akatalektisk.blogg.se/
Postat av: marie

såå vackert skrivet sitter här och gråter! känner sååå igen mig i de du skriver. känns som du även beskriver allt jag känner också på pricken.

En en gång såå vackert<3

2009-04-10 @ 13:43:52
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: marie

ja samma här längtar tills jag kan bestälal den. har lite ont om pengar just nu!

2009-04-10 @ 13:48:52
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: Amanda

Åh vad fint! ^^ Blir alldeles tårögd när jag läser detta!

2009-04-10 @ 19:22:08
URL: http://creyla.blogg.se/
Postat av: Sandrah

fint skrivet

2009-04-10 @ 19:37:24
URL: http://sandrah.blogg.se/
Postat av: Carro - Adams mamma

Jag höll på att börja gråta när jag läste, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit, tittar på Adam och kan inte tänka mig.. usch det gör ont i hjärtat men tur att det slutade bra!

2009-04-11 @ 09:42:15
URL: http://mammatilladam.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0