Igår var vi till uppsala, på 10 månaders kontrollen.

Det gick hur bra som helst!!!
sjukgymnasten var jätte nöjd, hon såg det att just nu har vi inget att träna på. Nu lär Aron sig allting själv. Finns inget vi behöver hjälpa honom med.
Han fick leka med lite leksaker hon hade och uppmärkssamheten och tålamodet har blivit så mycket bättre.

Han är nu helt och hållet som vilken 11 månaders bebis som helst! Dock är vi inte helt friade från sjukgymnastiken än.

Han vägde 7530 gram ungefär, Och är 72½cm lång!
Där har vi det enda problemet.
Jag har tyckt väldigt länge nu att han borde väga mer, och nästan fått dåligt samvete för jag tycker han väger för lite. För alla har hela tiden sagt "bra!" när vi vägt honom. Men jag har kännt att det är inte alls bra, han är 14 månader och väger inte mer än 7.5kg, hur kan de vara bra?

Läkaren vi träffade igår, påpekade ju då att hans kurva har planat ut sen ett halvår tillbaka, och det är ju inte alls bra, speciellt inte om han får en infektion och går ner i vikt, vilket vi misstänker att problemet var förra veckan. Och om han inte går upp i vikt kommer längden också plana ut snart.

Så nu ska vi tillbaka dit och väga honom om 1-2 månader, blir det inte bättre blir det utredning för att se vad som gör att han inte går upp bra i vikt.
Men numera äter han helt våran mat, utan problem. Han brukar fortfarande få välling, men igår drack han bara 2 vällingflaskor, en mitt på dagen då vi kom hem från uppsala, och sen en till natten, men bara 100ml. Så han drack sammanlagt 300ml välling på hela dagen igår. Sen åt han bara riktig lagad mat.

Han är hur duktig som helst.

I Uppsala träffade vi också på ett par som låg på NEO samtidigt som oss. Deras son var också beräknad 18 september.
Aron är väldigt generös tillsammans med andra barn, så han ville gärna visa A sin snuttefilt, och A tog gladligen emot den, och började snutta med den direkt, Det tyckte dock inte Aron lika mycket om så han tog tillbaka den, och A blev ledsen.
Sen ville Aron gärna visa snuttefilten, men då tog jag den så de inte skulle börja bråka.

Aron var likadan när vi var på Barnakuten förre veckan, då hade han dock inte snuttefilten utan en leksak han gärna villle visa för en pojke där. Han är så söt så.

Och igår, för första gången sedan 1 april, somnade han i min famn!! Åh vad mysigt det var. Jag tog med bärsjalen För vi gick runt lite på stan i uppsala, och han somnade direkt, tog nog 10 minuter sen sov han, utan gnäll och bråk. Det var så mysigt att kunna ha honom sovandes i famnen igen, så jag tänkte gå ner på stan med honom nu, så får vi se om han är lika mysig och vill sova i min famn. Hoppas hoppas. Han sitter just nu på golvet, leker med sin bil han fick av farmor och farfar i födelsedags present, samtidigt som han har snuttekaninen i ena handen och till och från slinker tummen in i munnen.

Kan man vara sötare?


Vackraste bebisen i världen. Jag smälter varje gång jag ser dig.