Good Bye, So Long, Nice Try, I'm Gone...

Här sitter jag, klockan är snart halv 4 på natten och jag kan inte sova. Jag har ont i hela kroppen, jag förstår inte vad jag har gjort, känns som att jag sprang maraton igår och kroppen tar stryk idag, träningsvärk i magen, axlarna, å av nån anledning väldigt ont i tummen.

Huvudet är dumt och jag vet inte vad jag vill göra eller vad jag ska göra. Jag skulle bli så glad om man bara kunde spola tillbaka tiden, eller spola fram, förbi allt jobbiga åsen se hur de slutar. Livet skulle ha en fjärrkontroll, där man kan göra lite hur man vill. Pausa, spela, spola fram, tillbaka, och stänga av. Stänger man av livet utan en fjärrkontroll kan man ju inte bara sätta på det igen.

Jag vill slippa behöva besluta mig för massa saker, Jag vill ha någon som säger åt mig vad jag ska göra istället, någon som tar mina beslut åt mig. Men problemet är ju samtidigt att jag är så trött på människor som försöker bestämma över mig. Jag vill kunna göra som jag själv vill utan att behöva höra suckar osv.
Och nej Aron är inget problem, jag syftar inte på att jag vill kunna göra vad jag vill ifrån honom. Har aldrig ångrat och kommer aldrig ångra att vi behöll honom.
Han är det bästa som nånsin hänt mig, så vi kan låta bli att tolka det fel.

Han har aldrig varit ett problem i vårat liv, inte vad jag vet iallafall. Inga av problemen beror på honom.


Angående problemen mellan mig och Freddie tänker jag fortfarande inte skriva ut allting här, det är vår ensak och rör ingen annan, de jag vill ska veta, de vet redan. Men jag är glad över de som visar att de bryr sig. Det värmer riktigt mycket. Man behöver veta ibland att man har stöd och att människor bryr sig. Det känns betryggande.


Det är så tragiskt att människor helt plötsligt försvinner bara för att man får barn, däremot klandrar jag ingen och jag förstår ju självklart att det händer, förstog det innan också. Men det är tragiskt.
Här skulle fjärrkontrollen också vara bra att ha, så man kan spola tillbaka och besöka tiden i någon timme åsen återgå till "vanliga livet" igen. Ja, det är mycket som skulle vara bra att ha.

Det blir aldrig som man tror, Men har man tur blir de till de bättre, kan inte vara mer glad över att ha Aron, även om jag inte trodde jag skulle få barn några veckor innan min 19års dag. Dagen innan studenten. Bara för ett år sen jag gjorde graviditets test, den 29e Januari, förra året, tog jag testet som förändrade mitt liv. Haha. Men nu här 1 år senare, har jag en 8månaders son. Det är inte alla som lyckas med det. Men gravid i 5½månad så lyckas man. Dock inget jag rekomenderar ;)

Nej om man skulle försöka sova lite kanske, nu är klockan 03.48 så det börjar kännas som sovdax.
Nattinatt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0