Hos sjukgymnasten i torsdags gick det bra, det var skönt att ha med Freddie också, har oftast fått åka själv den senaste tiden. Såklart att jag inte har något emot att åka själv, men ibland är det skönt att ha någon med endå.
Sjukgymnasten filmade allting, i utbildningssyfte, (hon frågade ju självklart innan om hon fick) Och har vi visat vår prins för hela Sverige så varför ska vi inte låta studenter se honom, observera honom och lära sig vad man ska vara extra uppmärkssam och när något är fel?
Att lära andra upptäcka fel så tidigt som möjligt är allt annat än negativt.

Så började sjukgymnasten med sina leksaker, och Aron är så duktig och reagerar direkt. Allt är så kul. Tror alla har gett honom beröm för att han är med så mycket och vill se hela världen på en gång. Dock så är han ju fortfarande lite instabil och "hackiga" rörelser, Händerna börjar han bli duktigare och duktigare med för varje dag som går, han får träna och testa. Vi har fått lite hjälp om hur vi ska träna och hjälpa honom på bästa sätt.

Just nu vet vi inte om han bara är lite senare med att lära sig eller om det skulle vara något annat, det är vanligt att så pass för tidigt födda barn kan behöva lite extra hjälp för att komma igång med saker, men skulle det vara något annat så får vi tackla det då. Finns ingenting som kan få mig att tycka att Aron är något annat än perfekt.

---

Vi har börjat smaka lite barnmats burkar också som sagt, majs och potatis, som var super gott, och han har fått smaka kyckling och pasta, (inte lika gott men det gick i iallafall ) och han har fått smaka morot. Det var en stor hit. Banan har han också smakat, ute hos sin farmor och här hos mormor. Jag var dock inte med då, men Freddie sa att han tyckte det var godare hos farmor än mormor. Haha.

 Det är så mysigt att få mata med mat, men nackdelarna är att man flaskmatar ju inte lika mycket då, och det är ju så mysigt. Jag tycker det är mysigast mitt i natten att mata honom, när klockan är runt 4-5 på natten/morgonen och man får sitta, det är mörkt, tyst och Aron är så trött så. Han är helt lugn och harmonisk, ligger och tittar på mig, och jag vill bara stanna i dom tillfällena, dom matningarna är det bästa jag vet.

Aron har även gråtit sina första krokodil tårar fick jag höra, tyvärr så missade jag det, Men det är nog lika bra, jag blir så ledsen när Aron är ledsen. Det är så jobbigt när han är otröstlig, man känner hur hjärtat går sönder när han ser så ledsen ut och man börjar nästan gråta själv. Min kära lilla kille.

Något mer Aron har lärt sig är att skrika, eller visst han har ju kunnat det sen han föddes i princip, men glädjeskrik, pratskrik, Han kan ligga på golvet och "skrik-prata" Jag försökte få med det på film, men då fick han scenskräck och var helt knäpptyst. Men det är så roligt att se på för han är så glad att han skriker, och tycker det är jätte kul. Underbart att se när han lär sig saker.

Katterna skrämmer han slag på också, de vågar knappt gå in i rummet när han ligger här å pratar/skriker. De springer i panik in i Sandras rum och gömmer sig. Även hunden blir helt förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till.




Morot = MUMS ! ! !