Ja har sitter man, klockan är 00.42 och jag kan inte sova.
And why, you say?

Aron är inte hemma. Han sover hos sin farmor och farfar ikväll för att jag ska jobba imorgon bitti på lassarettet avd 1 som vikarie. Det är inte ofta de ringer men idag ringde de å fråga om jag kunde jobba imorgon, och eftersom vi alla vet att man inte blir rik på att skaffa barn, (inte vi iallafall) så är pengarna väl behövda så att jobba 1 eller 2 dagar i månaden säger jag verkligen inte nej till.

Visst är det jobbigt att jobba på ett sjukhus/lassarett efter vad vi gick igenom i somras, alla minnerna sköljer över en och man kan inte hindra de. Tårarna bränner i ögonlocket och minnesbilder kommer upp hela tiden. Men jag känner att det är viktigare att kunna ha lite extra pengar då jag älskar att skämma bort min kära lilla son, än att undvika sjukhus, för face it, vi slipper inte sjukhus iallafall.

Men som sagt, Aron sover inte här inatt och det är väldigt jobbigt, jag ligger å kämpar å försöker sova, har legat i sängen nu i 2h utan resultat, Freddie somnade såfort jag gav honom en napp (När Aron sover borta tycker jag det underlättar att ligga och hålla i en napp, bara för sakens skull, så Freddie testade det, och somnade som en stock. Underbara söta älskling, inte bara mig det är jobbigt för)
Men själv låg jag där i 40 min extra, och kunde verkligen inte somna.

Vanligtvis om Aron har sovit borta, så har det varit för att vi antingen skulle dricka, och alla vet att man somnar så mycket lättare med alkohol, eller så har han varit borta när jag skulle jobba på joar, och Freddie var å festade hos sin kompis. Jag var hemma runt 5 på natten så somnade direkt, och när jag vaknade så var det av att Aron kom hem kl 8.

Så detta är tekniskt sett första gången Aron är borta då jag är vid mina sinnes fulla bruk, och jag saknar honom så innerligt, Det är så tyst, hans djupa andetag hörs inte, man vet att han inte ligger i vaggan som han borde, och man vet att han kommer inte väcka mig inatt vid 4-5 och vilja ha mat.

Det som går runt i huvudet är; undra vad Aron gör, sover Aron? har Aron vaknat för mat? Somnar Aron lätt ikväll? Är Aron snäll inatt? osv osv. Tanken som inte behöver gå runt i huvudet är "Har Aron det bra?" för det vet jag att han har. Han vet precis vem sin farmor är, och sin mormor, Han är trygg där, och utifall att packade jag ner en filt som han kan ligga på, om det blir jobbigt, så han känner lukten av hemma.

Jag förstår inte de som kan lämna bort sina barn så ofta, jag tycker nästan vi lämnar bort honom för ofta, men även vi behöver få vara flickvän och pojkvän ibland, det är inte lätt att få tiden till varandra, utan den mesta tiden går till Aron, speciellt nu då han har varit lite snorig och vi har haft slut på 'renässans', saltlösning för bebisar. Han har vart grinigare och sovit svårare eftersom han vaknar oftare då. Så nu när Aron har varit borta har vi setat i soffan å bara myst och haft jätte bra. Tills vi skulle sova och kom underfull med hur jobbigt det egentligen är att vara utan Aron. Hur tomt lägenheten är utan honom.

Som tur är får jag gosa med min gullbebis så fort jag slutar jobba för lagom nog så ska Elisabeth in till stan till halv 2, och halv 2 slutar jag jobba, förhoppningsvis tidigare men de tror jag inte. Så Aron kommer komma hem samtidigt som mig och då ska vi bara gulla och kramas. Saknar saknar saknar.