A drop in the ocean, a change in the weather...

Satt häromdagen och skrev i min bok till Aron.
Satt samtidigt och läsa den, läste inte allting, men läste det mesta.
Det är snart ett år sedan han öppnade ögonen första gången, den 18 juni var första gången han öppnade sitt ena öga, det andra ögat öppnade han den 20 juni för första gången.

Det är så otroligt häftigt att se när ett barn öppnar ögonen för första gången, och nu menar jag inte första gången utanför magen, utan första första gången. Arons ögon var ihopväxta när han föddes, som de flesta barnens ögon är då de föds extremt för tidigt, tror det är runt v 25-26 barnen öppnar ögonen i magen.
Aron öppnade sina i v27. Vet inte om det berodde på infektionen, eller om de var som läkarna sa, att han kanske t o m var i slutet av v 24 när han föddes, det får vi aldrig veta.

Jag satt nyss och läste de senaste blogginlägget jag skrev, slogs av meningen:
" Jag har fått gå och lägga mig på kvällarna, utan att veta om han skulle leva dagen efter.  "
och jag känner hur hemskt det är. att se det skrivet i ord, och veta att det är jag som skrivit det, att jag faktiskt varit med om det, att inte veta om Aron skulle leva nästa dag.
Ingen som inte varit i den sitsen kan någonsin förstå, den känslan, och den rädslan. När man vet att sitt barn är sjukt, så sjukt att det finns en risk att barnet inte klarar sig.

Vi låg på sjukhuset, vi pratade med andra där, första veckan vi var där pratade jag med en mamma som fick tvillingar, ena tvillingen överlevde inte. Man kan inte förstå den känslan, jag kan inte på något sätt förstå hur hon kände sig, men just då, försökte hon bara hålla sig stark för sin dotter som fortfarande levde.

Efter vi kommit hem och var utskrivna, klara med ögon operationen och allt, fick vi höra om ännu ett par, ett par jag pratat ganska mycket med då jag och Aron låg på sjukhuset för operationen, att deras barn inte klarat sig.
Allt känns så orättvisst, det finns ingen som kan styra över vilka som får leva och vilka som inte orkar, men ingen föräldrer, vare sig det är en hemsk människa, eller en bra människa ska behöva gå igenom att förlora sitt barn, det är inget man önskar ens sin värsta fiende.

Jag förstår inte ens hur människor kan säga sånt i "stundens hetta". Pratade med en mamma vars släkting sagt att "hoppas nånting går fel" då denna mamma var gravid. Och då funderar man lite på, hur människan tänker?
Hur kan man säga något sånt om ens barn, om ett liv som tar form.

Nej det finns människor här i världen jag aldrig kommer förstå mig på, människor jag inte ens vill förstå mig på.
Alla människor må vara olika.. Men finns nog inga många som kan hålla med om att säga såna saker är "acceptabla"




Jag skriver ju en "dagbok" till Aron, en bok han kommer få sedan, som han kommer kunna läsa, dels om hans födsel, dels om hans vardag och hur han lär sig o mina känslor o liknande. Och det är något jag tycker nästan alla borde göra. Jag tycker det är bra på två saker, just för att då kan man komma ihåg på ett annat sätt, om jag läser ur den kan jag komma ihåg allting lite bättre, komma ihåg känslorna och tankarna.

Dels är det bra, för om något t ex skulle hända mig, så kan han läsa i den boken, och få veta av mig, hur mycket jag älskar honom, och det är ovärdeligt. Men vi hoppas ju att jag själv ska kunna berätta för honom om hans uppväxt, om hur mycket jag älskar honom och hur rädd han har gjort mig under sina dagar. De ska han få veta!

Nej nu är det nog dax att avsluta här, klockan börjar bli mycket.

God natt, min skatt.





Kommentarer
Postat av: marie

ja känslan av att inte veta om sitt barn kommer överleva natten. jag skett i allt på morgonen rusade bara ner för att se hur natten hade varit och om hans hjärta fortfarnade slog. Nätterna de första veckorna var mardröms nätter och de lindrigt förklarat!

2009-06-14 @ 09:00:58
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: sofia

jag har kollat upp lite olika bloggar vad dem är värda.

Värdet på din blogg ligger just nu på strax över 6000 kr.

=)

2009-06-14 @ 10:40:33
Postat av: freddie

jag älskar också våran son :)

2009-06-14 @ 20:34:09
Postat av: Anonym

Vrf så dålig på att uppdatera

2009-06-21 @ 11:07:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0