Nu ligger vi här återigen. Jag och Aron, Freddie ligger brevid och sover, Lika bra att låta han sova, han sov inte såmycket igår natt. :)

Tänkte fortsätta med uppdatering från dom två senaste månaderna så jag kommer ifatt :)

När Aron väl blev av med droppet så blev allting mycket enklare, Jag tror det var i samma veva som han fick grimman istället för CPAPen, När grimman kom så kunde vi äntligen göra allting själva, vi behövde ingen hjälp för att ta upp och mysa med honom, utan man klarade det själv. I början så testade han bara grimman lite då och då, när det blev jobbigt kom han tillbaka till CPAPen, grimman var något Aron behövde vänja sig in i. Man måste ju vänja sig vid att få göra allt själv.

När han kom till grimman helt och hållet så fick vi flytta ifrån hotellet som vi bott på, klangsgränd 5, inte alltför bra men det dög, Vi behövde ju inte åka hem till enköping varje natt. Vi flyttade tillbaka till sjukhuset för ca 2½veckor sedan, där fick vi bo i ett rum mitt emot Arons sal, VI fick ta över Aron till vårat rum på dagarna och han fick sova i sin sal. Men Efter ett par dagar så sov han inne hos oss också.

Efter ett tag så frågade de om vi ville få testa "bärtröjor", så vi kunde gå runt med Aron och inte behövde vara så begränsade, det var jätte skönt, en av de större saker man längtar efter som man kom, Man behövde inte lämna honom hela tiden! Vi fick en cetrationsmätare, och syrgas tub så kunde vi ta med oss honom runt på avdelningen. Vid den här tiden var vi näst intill helt självständiga, personalen på sjukhuset bbehövde inte hjälpa till med speciellt mycket. Nån matning här och där, annars så var det bara vi som tog hand om Aron.
VI fick även låna en vagn så vi inte behöver ha honom i famnen när vi äter, (MYCKET svårare än det ser ut)

Vi fick återigen flytta förra söndagen, då flyttade vi in på samvården. ÄNTLIGEN. Ännu en grej man längtat efter sedan man kom hit. Ett steg närmre hem! Det kändes lite små läskigt att man inte tillhörde IVA längre, vi har ju gjort det i 8 veckor, men otroligt skönt att vi inte gör det längre.

Lilla hjärtat är nu över två månader gammal, Igår, vägde han 1800gram. Han blir mätt varje fredag och sist var han 41½cm lång. Han äter ur flaska, näst intill hela tiden. Han blir mer och mer vaken, skriker mer och mer (bara på nätterna)
Han har börjat träna bort grimman också, behöver den nte så mycket längre. Han kan behöva extra syrgas när han äter, eller bajsar då det anstänger kroppen mer.

Det senaste vi har hört om hemgång är att i slutet av denna vecka/början av nästa vecka kanske vi får åka hem på permission, beror på om han får någon förkylning eller något sådant. Men vi hoppas hoppas!
Skulle vara så underbart att bara få åka hem nu. Längtar så mycket så de finns inte!

Men nu är det någon som ligger på mig och börjar krångla för han är hungrig. Så dags att mata grodan innan han börjar skrika och väcka pappa ;)