Sometimes you just wanna tell someone.
"Hejsan.
Jo det är en riktigt hemsk men uppvaknande resa. Att slitas från de trygga tonåren och verkligen inse att skaffa barn är inte så lätt som man tror. Men jag har verkligen sett livets mirakel. Aldrig i mitt liv skulle jag kunna tro att barn som vägt 601 gram någonsin skulle överleva. Men nu har jag lärt mig att barn på 300gram kan överleva.
Livsviljan finns redan när man föds, fast man som vuxen kan tro att dessa barn vet bara om smärta, vad har de att leva för egentligen? Man ska aldrig underskatta ett barns kärlek och vilja att vara med sina föräldrar. För det är all glädje dessa barn på sjukhus får. I En värld full av blodprov, nålar, och mediciner, så är den enda ljusglimten de där timmarna på dygnet när man får ligga i sin mors eller fars famn. Och bara där ser man hur andning och syresättning blir mycket bättre.
Jag kan också tycka att jag vid min unga ålder lyckades klara av allt dedär är otroligt, samtidigt så gör jag bara det vilken förälder som helst gör, jag står vid mitt barns sida, på gott och ont. Det var många gånger när jag inte visste om han skulle överleva och jag ville ta bilen därifrån, glömma all smärta, och ovisshet, men verkligenheten är ju att smärtan och ovissheten skulle fortfarande vara där. Det enda jag kunde göra att ha min son i min famn, och se på medan värdena blev både bättre och sämre.
Jag är glad att jag stod ut, för bara att se min sons leende, bara av att se honom, så vet jag att han är ett mirakel, jag har fått uppleva ett mirakel.
Min syster hade inte heller den bästa synen på 'unga mammor' men hon säger att efter att ha sett vad jag klarar av, så är inte hela synen att unga mammor inte klarar av det.
Ledsen att det blev ett ganska långt svar.
Men det här är ett ämne jag kan prata om i en evighet utan att tröttna.
Med Vänliga Hälsningar
Jennie.
--- ****** skrev 2010-04-16 09:44:49 följande: ---
läste din historia på din blogg, vilken resa ni har gjort och va underbart att se att de gått bra, är ju fantastiskt hur vården går framåt me för tidigt födda, och göra den resan 20 år gammal oxå är starkt, ta död på myten om unga föräldrar
MVH ********
--------------------------------------------------"
Jo det är en riktigt hemsk men uppvaknande resa. Att slitas från de trygga tonåren och verkligen inse att skaffa barn är inte så lätt som man tror. Men jag har verkligen sett livets mirakel. Aldrig i mitt liv skulle jag kunna tro att barn som vägt 601 gram någonsin skulle överleva. Men nu har jag lärt mig att barn på 300gram kan överleva.
Livsviljan finns redan när man föds, fast man som vuxen kan tro att dessa barn vet bara om smärta, vad har de att leva för egentligen? Man ska aldrig underskatta ett barns kärlek och vilja att vara med sina föräldrar. För det är all glädje dessa barn på sjukhus får. I En värld full av blodprov, nålar, och mediciner, så är den enda ljusglimten de där timmarna på dygnet när man får ligga i sin mors eller fars famn. Och bara där ser man hur andning och syresättning blir mycket bättre.
Jag kan också tycka att jag vid min unga ålder lyckades klara av allt dedär är otroligt, samtidigt så gör jag bara det vilken förälder som helst gör, jag står vid mitt barns sida, på gott och ont. Det var många gånger när jag inte visste om han skulle överleva och jag ville ta bilen därifrån, glömma all smärta, och ovisshet, men verkligenheten är ju att smärtan och ovissheten skulle fortfarande vara där. Det enda jag kunde göra att ha min son i min famn, och se på medan värdena blev både bättre och sämre.
Jag är glad att jag stod ut, för bara att se min sons leende, bara av att se honom, så vet jag att han är ett mirakel, jag har fått uppleva ett mirakel.
Min syster hade inte heller den bästa synen på 'unga mammor' men hon säger att efter att ha sett vad jag klarar av, så är inte hela synen att unga mammor inte klarar av det.
Ledsen att det blev ett ganska långt svar.
Men det här är ett ämne jag kan prata om i en evighet utan att tröttna.
Med Vänliga Hälsningar
Jennie.
--- ****** skrev 2010-04-16 09:44:49 följande: ---
läste din historia på din blogg, vilken resa ni har gjort och va underbart att se att de gått bra, är ju fantastiskt hur vården går framåt me för tidigt födda, och göra den resan 20 år gammal oxå är starkt, ta död på myten om unga föräldrar
MVH ********
--------------------------------------------------"
Jag efterlyser...
Jag efterlyser någon människa som är väldigt bra på att sy.
Jag ska beställa hem mönster till "prematurdockan"
Det är ett mönster man kan beställa så man kan sy sin egen docka, en docka med längd och storlek på barn födda i speciella veckor. Detta är en docka jag väldigt gärna vill ha så man verkligen kan se och förstå hur liten Aron egentligen var.
Enda kruxet är att skulle jag sy dockan själv skulle den troligtvis inte bli nå bra alls och vill därför ha någon som är van att sy och kan detta för att dockan ska bli så fin och verklighetstrogen som möjligt.
Så finns det någon som är bra på sy, och självklart som vill hjälpa mig så hör gärna av er.
Jag vill att han ska förstå hur liten han egentligen varit, och att alla andra ska få förstå, även jag själv och Freddie.
Jag ska beställa hem mönster till "prematurdockan"
Det är ett mönster man kan beställa så man kan sy sin egen docka, en docka med längd och storlek på barn födda i speciella veckor. Detta är en docka jag väldigt gärna vill ha så man verkligen kan se och förstå hur liten Aron egentligen var.
Enda kruxet är att skulle jag sy dockan själv skulle den troligtvis inte bli nå bra alls och vill därför ha någon som är van att sy och kan detta för att dockan ska bli så fin och verklighetstrogen som möjligt.
Så finns det någon som är bra på sy, och självklart som vill hjälpa mig så hör gärna av er.
Jag vill att han ska förstå hur liten han egentligen varit, och att alla andra ska få förstå, även jag själv och Freddie.
I've read the book..
Nu har jag läst boken, den boken jag väntat å väntat på. Jag fick den av Emma, åh min älskade Emma. Jag började småläsa lite hemma hos kicki och micke i lördags.
Fortsatte läsa lite igår, men var för trött, tog med boken till jobbet idag, och jag läste ut den. Jag helt enkelt älskar boken, men är lite rädd för den, vågar inte läsa den utan folk runtom, tror jag skulle börja stor böla då, lika bra att vara på den säkra sidan.
Vissa kapitel i boken träffar hjärtat så bra att de finns inte, jag tänkte lägga upp länkar till dom, om jag hittar dom på hennes blogg, vissa har lagt upp här förut, andra inte.
Tina skrev ett kapitel som kallas "aldrig mer"
hur hon önskaste att hon kunde få naiviteten tillbaka, men det går inte.
# "Det är klart du är orolig. Man kan aldrig få oskulden tillbaka. Du kan aldrig mer få tillbaka den naiva känslan av att alla graviditeter slutar i ett friskt, fullgånget barn och en lycklig mamma, för så blev det inte för dig."
Dom orden sa hennes barnmorska till henne då hon väntade 4:e barnet, som skulle visa sig bli hennes 3:e prematura barn.
och jag kände att den meningen, den skulle jag behöva att någon sa till mig, för det är så jag känner, jag kan aldrig få tillbaka oskulden, jag har fött ett barn förtidigt och kommer alltid vara lika rädd i framtiden, kommer aldrig känna mig säker och trygg om jag blir gravid igen. Jag kommer vara livrädd.
Jag tycker att boken "Våga älska" av Tina Wiman borde läsas av alla, den finns att låna på biblioteket, finns även att lånas hos mig ( för er som känner mig alltså )
Det är en bok som berör på en otroligt sätt, även om man inte gått igenom det själv, Medan jag läste upp några sidor ur boken för Kusin Patricia igår så tårades till och med hennes ögon, hon började nästan gråta hon med. Och hon är "bara" en i släkten som stått vid sidan av.
Jag kan inte säga att jag känner igen allt som Tina beskriver, då våra situationer är olika, alla prematur föräldrar, inte bara de, alla föräldrar som slängs ner i Neonatal välden har på något sätt samma känsla.
## "Jag skulle ha skyddat dig från allt det onda, men jag kunde inte. Skulden bränner mig"
*
Att solen lyser är inte mer än rätt, nu när jordens vackraste
barn är fött. Men att bussarna åker som vanligt och att fåglarna fortsätter att sjunga -
jag begriper det inte?
Hur kan människorna gå där nere på gatan och småprata som om allt vore som vanligt?
Märker de inte att tiden darrade till och stannade?
Jordens vackraste barn ligger med en tub i näsan för att kunna fortsätta andas,
och världen utanför mitt sjukhusfönster går vidare.
Det känns som ett hån.
Prematur - inte färdig
Våga Älska
# Ur kapitel "Aldrig mer"
## Ur kapitel "Skuld"
* Ur kapitel "Jordens vackraste barn"
Fortsatte läsa lite igår, men var för trött, tog med boken till jobbet idag, och jag läste ut den. Jag helt enkelt älskar boken, men är lite rädd för den, vågar inte läsa den utan folk runtom, tror jag skulle börja stor böla då, lika bra att vara på den säkra sidan.
Vissa kapitel i boken träffar hjärtat så bra att de finns inte, jag tänkte lägga upp länkar till dom, om jag hittar dom på hennes blogg, vissa har lagt upp här förut, andra inte.
Tina skrev ett kapitel som kallas "aldrig mer"
hur hon önskaste att hon kunde få naiviteten tillbaka, men det går inte.
# "Det är klart du är orolig. Man kan aldrig få oskulden tillbaka. Du kan aldrig mer få tillbaka den naiva känslan av att alla graviditeter slutar i ett friskt, fullgånget barn och en lycklig mamma, för så blev det inte för dig."
Dom orden sa hennes barnmorska till henne då hon väntade 4:e barnet, som skulle visa sig bli hennes 3:e prematura barn.
och jag kände att den meningen, den skulle jag behöva att någon sa till mig, för det är så jag känner, jag kan aldrig få tillbaka oskulden, jag har fött ett barn förtidigt och kommer alltid vara lika rädd i framtiden, kommer aldrig känna mig säker och trygg om jag blir gravid igen. Jag kommer vara livrädd.
Jag tycker att boken "Våga älska" av Tina Wiman borde läsas av alla, den finns att låna på biblioteket, finns även att lånas hos mig ( för er som känner mig alltså )
Det är en bok som berör på en otroligt sätt, även om man inte gått igenom det själv, Medan jag läste upp några sidor ur boken för Kusin Patricia igår så tårades till och med hennes ögon, hon började nästan gråta hon med. Och hon är "bara" en i släkten som stått vid sidan av.
Jag kan inte säga att jag känner igen allt som Tina beskriver, då våra situationer är olika, alla prematur föräldrar, inte bara de, alla föräldrar som slängs ner i Neonatal välden har på något sätt samma känsla.
## "Jag skulle ha skyddat dig från allt det onda, men jag kunde inte. Skulden bränner mig"
*
Att solen lyser är inte mer än rätt, nu när jordens vackraste
barn är fött. Men att bussarna åker som vanligt och att fåglarna fortsätter att sjunga -
jag begriper det inte?
Hur kan människorna gå där nere på gatan och småprata som om allt vore som vanligt?
Märker de inte att tiden darrade till och stannade?
Jordens vackraste barn ligger med en tub i näsan för att kunna fortsätta andas,
och världen utanför mitt sjukhusfönster går vidare.
Det känns som ett hån.
Prematur - inte färdig
Våga Älska
# Ur kapitel "Aldrig mer"
## Ur kapitel "Skuld"
* Ur kapitel "Jordens vackraste barn"
And Then A Hero Comes Along ...
Det är lite kul när man kollar lite på andra människors bloggar, speciellt när man upptäcker människor man inte ens pratat med, som har länkat min blogg, det gör att man börjar fundera lite på hur många egentligen som länkar min blogg. Tror jag har sett mellan 5-10 st som länkar min blogg.
Desstu fler som läser desstu fler som lär sig och förstår att barn föds prematurt, och barn kan bli helt friska. Än så länge kan man ju visserligen inte fastställa att Aron är helt frisk men han har ju inga tydliga men från prematuriteten bortsett från ögonsjukdomen ROP som han behandlats för.
Förhoppningsvis kanske de snart börjar informera om prematur födslar på MVC, det tycker jag är dåligt att man inte får lära sig om. Man förväntar sig att allting ska vara så enkelt med graviditeten, man tror inte alls att det ska vara så svårt. Barnmorskorna borde verkligen informera om sånt, de enda man får lära sig om är hur man ska göra för att inte anstränga ryggen fel, eller gå/stå fel.
Vart i de brochyrer vi fick stog det någonting om att födas förtidigt, tror det fanns i något kapitel i boken, men de stod inte mycket där heller.
Lär ut om prematur födslar, även om det inte är vanligt!
För om det nu är så världsovanligt, hur kommer det sig då att det föds (tror de sa på akademiska ) 1 barn i veckan prematurt. Även om det inte är mycket, är det endå ganska mycket.
Desstu fler som läser desstu fler som lär sig och förstår att barn föds prematurt, och barn kan bli helt friska. Än så länge kan man ju visserligen inte fastställa att Aron är helt frisk men han har ju inga tydliga men från prematuriteten bortsett från ögonsjukdomen ROP som han behandlats för.
Förhoppningsvis kanske de snart börjar informera om prematur födslar på MVC, det tycker jag är dåligt att man inte får lära sig om. Man förväntar sig att allting ska vara så enkelt med graviditeten, man tror inte alls att det ska vara så svårt. Barnmorskorna borde verkligen informera om sånt, de enda man får lära sig om är hur man ska göra för att inte anstränga ryggen fel, eller gå/stå fel.
Vart i de brochyrer vi fick stog det någonting om att födas förtidigt, tror det fanns i något kapitel i boken, men de stod inte mycket där heller.
Lär ut om prematur födslar, även om det inte är vanligt!
För om det nu är så världsovanligt, hur kommer det sig då att det föds (tror de sa på akademiska ) 1 barn i veckan prematurt. Även om det inte är mycket, är det endå ganska mycket.
