Ja igår var vi till Uppsala Akademiska sjukhus för 2 mån kontroll.

Vi hade tid bokat till kl 14.30 så vi var där, när vi kom in så var där först en sköterska, en sjukgymnast, och två stycken som skulle vara med och titta på när och hur undersökningen gick till.

Vi började med vägning och längd, Aron vägde 4700gram och var 56,5cm lång, har för mig att huvudomfånget var 39 cm.

Efter det var det sjukgymnastens tur, hon var väldigt trevlig tyckte Aron, han var väldigt trevlig mot henne och log hela 3 gånger tror jag. Hon hade även jätte roliga leksaker tyckte han. Dom lät så roligt och hade så vackra färger.
Hon tittade på hur han reagerade när man pratade med honom, och om han log, hur han kontrollerar sina armar, ben, om han kan hålla upp nacken, och om han kan sitta, (med hjälp)

Allting var jätte bra och de var jätte nöjda. Aron fick beröm för hur tålamodig han var, och att han var jätte duktig på att kontrollera nacken. Det är jätte kul att höra om man känner hur stoltheten riktigt värmer upp.

Vid det här laget kom en läkare in, han skulle titta hur hjärtat lät, och hur allting såg ut, fall det är nå tecken på bråck, kolla munnen, ögonen osv.
Aron tyckte inte alls detta var något kul.
Även här såg allting bra ut men eftersom Aron hade lågt HB vid operationen så ville de att vi skulle ta HB så vi gick ner till Neonatal och de stack honom i foten och gud så sur han blev.

När hon stack honom blev han alledes röd i ansiktet, och skrek så han knappt fick någon luft, så fortsatte det i ca 10 minuter, sen när jag tog upp honom igen lugnade han sig, men så skulle ju sköterskan sätta på honom strumpan igen, och han trodde ju hon skulle sticka honom igen så han blev sur igen. Så söt min lilla surkille.

Efter det fick vi äntligen åka hem, vi hämtade upp Pappa Freddie vid boländerna och åkte hem.


Ingenting Kan Få Mig Att Må Så Bra Som Dig.