Did You Ever Know That You're My Hero...?

Imorgon ska vi till hjärt och lungmottagningen, jag hade helt glömt bort det och kom på det när vi var ute och gick hela familjen. Imorgon ska de titta på Arons hjärta igen, så imorgon kanske man kan få nå svar för vad som är å vad som inte är. Om de ens vet de vill säga.
Mamma ska följa med mig. Alltid lika kul att träffa mamma.

Känns nästan lite konstigt att inte träffa mamma varje dag men nångång måste man ju faktiskt växa upp, och när man har fått barn låter som då är de dax. Det är skönt att inte bo hemma men saknar det endå lite, mammas mat, kunna prata med mamma när man vill utan att känna att man behöver ringa hela tiden. Usch va mammig jag är.

Tänkte också höra med mamma om hon vill baka bullar med mig imorgon också, måste ju bakas inför dopet, massa massa bullar, sen måste jag göra smörgåstårta också, även där ska jag be mamma hjälpa mig. Men dom tänkte jag kanske göra på onsdag-torsdag, det är godast om de får stå ett par dagar. Känns som att jag ber mamma om väldigt mycket, säger ju att jag är mammig.

Vi ska även till uppsala på onsdag,dum som jag är glömde jag boka om tiden till måndag så de blir åka två gånger, först imorgon till hjärt och lungmottagingen, och på onsdag ögonmottagningen för att se hur de går med ögonen. Tur att man inte behöver betala för läkarvården längre, det tog oss en månad att betala 900kr i Arons läkarvård. Så nu är det gratis, frikort fram till september nästa år.
Vi ska även till BVC på tisdag så det är en stressig vecka, precis vad man behöver veckan innan dopet!

Jag måste även hinna klippa håret, och hitta kläder Aron ska ha på sig på sitt dop. Fast vi behöver nog ta med lite extra kläder, Aron har ju en tendens till att kräkas ibland. Påtal om det måste jag nog ta med extra kläder till mig själv också. Får se till att Freddie också får med sig lite kläder.

Aron har börjat få in lite sovrutin nu, han sover vid 2-3-4 där nånstanns och sover lite längre, ibland en timme, ibland två timmar. Är riktigt skönt, fast man får ju vara beredd på att det kan variera totalt som allt annat. Men medan han sover får man andas ut lite, dra ner tempot och vara sig själv en stund. Han kan vara lite bråkig ibland på kvällarna då han är jätte trött men absolut inte vill sova, dom som ammar har tur, de kan amma barnen till söms, det kan inte jag, jag kan inte ge Aron flaskan tills han somnar, han kräks bara då. Gud va man skulle vilja amma. Sparar otroligt mycket pengar och får närheten och de mysiga gullandet. Visst är de mysigt med flaska också, men endå inte samma sak. Visserligen har jag ingenting att jämföra med då jag aldrig ammat men endå.

Igår blev Aron en månad korrigerat. Så nu när han är månad gammal ska han vara EN månad. Helt sjukt, man tappar bort tiden. Så skönt egentligen att inte behöva bry sig om vilken dag det är, vilken månad det är och vad klockan är. Enda gången vi behöver det är när Aron ska till sjukhuset eller BVC. Man kan koncentrera tiden helt på Aron och på Freddie. Resten spelar ingen roll längre.

Nu tror jag att jag har fått ner de mesta, för tillfället kan jag inte komma på något mer jag vill skriva, men kommer jag på något får jag väl helt enkelt lägga till det. Tror jag snart ska göra iordning lite matAron har när han vaknar och blir hungrig. Han har somnat tidigare än vanligt. I Love It.



You Are The Wind Beneath My Wings.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0