Ja så idag var det dax för sjukhus igen, 4mån kontrollen och synagis sprutan.

När vi kom in tog de vikt å längd först, sen kom sjukgymnasten in, å hon tittade med sina leksaker hur han reagerar på huvudet, om han följer efter å sa att förra gången la de märke till nånting (?) men att det hade försvunnit, han hade lärt sig själv.

Hon tittade också hur han gör med händerna, att han tar tag i saker å liknande, och ligger sakerna brevid honom, eller på honom, så kan han ta tag i det, men han kan ju inte sträcka sig efter saker än, vilket han borde kunna vid 4 månaders korrigerad ålder, så det la hon märkte till och vi ska hjälpa honom att träna på det. Vi ska tillbaka till sjukgymnasten nästa torsdag för att få tips å råd om hur vi ska hjälpa till det med.

Hon sa aldrig vad det berodde på, men det kan ha varit för att kamerateamet var där och filmade igen. Så vi kommer vara med på tv igen, wihou.
Så vi får se vad hon säger nästa vecka. Om det är något man borde oroa sig för eller liknande.
Usch oroar sig gör man ju i vilket  fall.
Har oroat mig för det ett par veckor nu, får se va de säger nästa vecka.

Allt annat var iallafall bra, de tycker han är så fin så.
Vikten går upp bra, längden likaså .
Under undersökningen var han trött å koncentrerade sig mest på mikrofonen som hängde i luften, den var massor intressant, tror sjukgymnasten blev lite störd av det. Aron är ju ganska lätt distraherad ibland.

Efter allt detta bråk var det dax för synagis sprutan, filmteamet filmade inte detta, tur det, tror ingen vill höra och se när Aron blir så förstörd som han blir. Usch, jag avskyr att tvinga ge honom sprutorna, men det är för hans eget bästa, lät som att det blir ett par sprutor till, dom trodde att de skulle verkligen bryta ut sent iår. Usch.

Det är tur att han inte kommer komma ihåg detta.
Det krossat mitt hjärta för varje spruta han får.
Tur att varje leende kan laga det igen. :)


Nothing Can heal me like you.. ♥