The Smile On Your Face, Let's Me Know That You Need Me...

Vi var till uppsala idag, för att återigen träffa Kicki, Arons sjukgymnast.

Och jag kan inte bli mer stolt.
Idag "lekte" vi på golvet, då han är mycket rörligare.
Så idag fick Kicki se hur han kryper, och hur duktig han är.
Och han fick så mycket beröm över hur mycket han har lärt sig själv.

Han behöver ingen som helst hjälp med krypande, resande eller lik, inte än så länge, och förhoppningsvis inte senare heller, det enda vi skulle jobba med var sittandet, däremot tror jag de kommer bli lite halvsvårt då han inte har något intresse för att sitta, han tar sig ju runt precis vart han vill, reser sig precis där han vill, osv.

Men som sagt vi skulle träna mer på sittandet så han lär sig att fokusera sig frammåt, leka med sakerna framför sig och inte räta på ryggen så mycket att han ramlar. Han vill gärna ligga ner och "undersöka"

Men det kommer gå så bra, förr eller senare kommer han att lära sig sitta, när han är reda för det.
Tills dess får han lite hjälp på traven.

Men jag blev så varm inombords då hon sa att sittandet är de enda vi behöver träna på.
Undra om vi kommer behöva träna på något mer efter det, eller om det är bra sen?

Om du så bara visste hur stolt du gör mig Aron!










Kommentarer
Postat av: marie

helt underbart<3

2009-06-06 @ 09:44:07
URL: http://sezzan85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0