Nu är det gnäll på att jag uppdaterar för sällan, anledningen till det är delvis för jag har ett barn att passa upp på, sen att jag helt enkelt inte lägger ner hela min själ i min blogg.

Aron har börjat leva om helt, han reser sig upp mot precis allting, och jag är inte kort därefter att sätta mig bakom å se till att han inte ramlar bakåt och slår huvudet i bord eller liknande.
Han har nämligen inte kommit på att när man står upp, måste man alltid hålla i något, utan han släpper lite närsom då han hittat något roligare att titta på, de börjar däremot komma upp lite att står man i soffan, å vill stå mot bordet istället, släppet man en hand i taget.
Det är enda sättet så man inte ramlar å slår huvudet i.

Hjärtat har börjat bli lite mer mammig ibland också, ibland när man sätter honom vid sina leksaker håller han fortfarande i mig, tittar på mig å håller koll på att jag är kvar, även om jag stannar vill han gärna hålla i mig. Vid andra människor kan han bli lite blyg ibland.
Har vi "nya" människor här, ( alltså människor han inte är så jätte van vid ) så vill han inte sova, dock om min kusin, eller grannarna är här, då är de oftast inga problem. Då känner han sig bekväm nog att sova.

Han visar mer och mer när han vill till någon annan, om han hellre vill vara hos Patricia än mig så visar han det. Inte blyg så inte. Det är så härligt att se.

Sittandet struntar han fortfarande i, dock, så sitter han på knäna istället. När han står upp, och vill kolla på något så sätter han sig ner på knäna för att titta på någonting.
Så det är hans sätt att sitta, men vad säger man? De finns inga fel sätt, bara annorlunda?

Nej nu är lilla herrn sur i sitt rum, så nu måste jag busa lite med honom.

Och förresten , jag har glömt säga det, han har sovit i sitt eget rum hela veckan och det har gått toppenbra.