I'm Strong On The Surface, Not All The Way Trough..

De flesta som läser min blogg, har en eller upprepade gånger sagt att jag är stark, vi är starka som klarar av. Men ärligt talat, jag är inte ett dugg stark, sure, jag är stark för Arons skull,  inte för min egen, hade det inte varit för Aron så hade jag inte varit så här stark,

Jag menar, vi gör som alla föräldrar gör, vi tar hand om vårat barn, vi accepterar att vårat barn kom för tidigt, vi accepterar att Aron är "lite efter" i sin motoriska utveckling, vi kan inte göra annat, vi adopterar ju inte bort honom och säger "vi ville ha ett friskt och fullgånget" barn.

Den hela grejen är att vi är inte starkare än andra föräldrar, vi har bara blivit lite hårdare prövade.

Även om jag visar min "yttre styrka" så betyder de inte att jag inte gråter och är livrädd inombords. Jag vet alla men Aron kan få, och hade jag fått välja hade jag hellre inte vetat de. Men sånt är livet, det finns så mycket han kan råka ut för, just för han är prematur, men även sånt han kan råka ut för, för att han är människa.

Hade vi kunnat välja hade vi självklart låtit Aron ligga kvar i magen, slippa allt hemskt han har gått igenom, men saken är den, att vi får inte välja, vi tror att vi har så mycket valmöjligheter här i livet, men de har vi inte.

Jag kan inte välja att gå ifrån, lämna allt detta jobbiga,
och tro mig, på sjukhuset, satt jag i bilen på parkeringen och funderade på om jag skulle åka, bara lämna allt, för jag orkade inte se Aron lida.
Men jag kunde inte välja att starta bilen och åka därifrån,
För vad som än hade hänt, så är Aron min son, personen jag älskar mest i den här världen, det är för mig omöjligt att lämna honom.

För även om jag hade kunna starta bilen, åka därifrån så skulle jag ju inte för en sekund sluta tänka på honom, så för mig är de inte styrka, jag är inte stark. Jag ville åka därifrån för att slippa se Aron med alla apparater, respiratorer, infektioner, jag ville inte se Aron skrika i kuvösen, utan att ens få ljudet att höras utanför. Se skriken, men inte höra dom.
Men jag älskar Aron, har alltid älskat honom, så hur skulle jag kunna svika honom, när han behövde mig som mest?

För mig är det inte styrka, för mig är det kärlek.









Kommentarer
Postat av: marie

så vacker skrivet<3

2009-05-14 @ 14:23:45
URL: http://sezzan85.blogg.se/
Postat av: Emma

Lilla gumman då!

Du är visst stark, att gå igenom de jobbiga visar styrka..

Det gör det, och Aron är bara en push på vägen, för du har alltid varit stark men aldrig accepterat det för dig själv. Och de är dags att acceptera det nu!

Även fast du ser dig själv som svag, så är det fel. Jag vet att du är stark för Arons skull för att du måste, och för att du älskar honom. Jag kommer alltid och har alltid tyckt att du är stark.

Du har alltid och kommer alltid vara min förebild.

Och jag har alltid och kommer alltid älska dig!

De är dags för dig att börja älska dig själv, och säga till dig själv att du är stark!

För jag har alltid trott på dig, och kommer alltid göra det!



Du betyder mycket, och har alltid gjort.

Glöm aldrig det..

2009-05-15 @ 15:35:51
URL: http://www.metrobloggen.se/mittlivsomEmma

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0